Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så mycket sämre än originalen de tittat på

Victoria Verseau. Kungliga Konsthögskolans avgångsutställning 2020.Foto: Jean-Baptiste Beranger
Adrian Olas. Kungliga Konsthögskolans avgångsutställning 2020.Foto: Jean-Baptiste Beranger / Kungliga Konsthögskolan
Fathia Mohidin. Kungliga Konsthögskolans avgångsutställning 2020.Foto: Jean-Baptiste Beranger
Marianne Lindberg De Geer.

Marianne Lindberg De Geer ser Kungliga Konsthögskolans elevutställning och saknar originalitet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONSTDEBATT. Min dagliga coronapromenad gick häromdagen till Fredsgatan och Konstakademin i Stockholm, där Konsthögskolan har sin försenade utställning för skolans avgångselever.

Intrycken efter rundvandringen i de folktomma men traditionstyngda salarna fick mig att fantisera om tillkomsten av alltsammans. Kanske var detta ett enda verk? Var det kanske ett gäng scenografiassistenter som fått i uppdrag av chefsscenografen för en svensk långfilm att gestalta en utställning om och av avgångseleverna på Konsthögskolan? 

Intressant grepp, även om Dan Wolgers visade vägen för den sortens metaverk redan på 1990-talet. Den homogent rena, rentav städade gestaltningen, gav intryck av att dessa scenografiassistenter fått studera och välja ut ett verk ur något av de internationella, glassiga konstmagasinen som finns att köpa på Press Stop i Götgatsbacken, för att sedan fritt, med tillträde till en verkstad, där allehanda tokroliga, så väl som strängt klassiska konstmaterial finns att tillgå, iscensätta en eller flera idéer var.

Så sparar man pengar i trängda lägen, tänkte jag.

Tyvärr, ur konsthistorisk synpunkt, hade allt de åstadkommit blivit så mycket sämre än originalen de tittat på, något som filmens regissör som inte var särskilt bevandrad i samtidskonsten, inte märkte. Så allt hade kunnat gå hur bra som helst, om inte filmens budget överskridits så till den grad att vissa scener måste strykas.

Vy över utställningen.Foto: Marianne Lindberg De Geer

På ett kafé i närheten läser jag den nordiska konsttidskriften Kunstkritikk, som tagit del av en intern organisationsutredning om Kungliga Konsthögskolan. Där ges en mörk bild av läget, som bland annat sägs kännetecknas av hög personalomsättning, demoraliserade medarbetare och låg tillit till ledningen. Bland problemen med kulturen på skolan nämns även bristande ansvarstagande, bristande respekt och bristande lojalitet med organisationen. Detta bland både studenter och personal.

Eller hur?

Efter att ha läst artikeln lämnade jag kaféet och tog ett varv till i utställningssalarna. Detta är ju genialt! Skolan har, på grund av hög personalomsättning, demoraliserade medarbetare och låg tillit till ledningen, bristande ansvarstagande, bristande respekt och bristande lojalitet, helt enkelt hyrt in den färdiga men kasserade filmutställningen. Så sparar man pengar i trängda lägen, tänkte jag. 

Och efter att ha läst tidningarna förstår jag också att många kritiker tycker att elevutställningen för en gångs skull är lyckad, med kommentarer som: ”helheten (är) ovanligt välbalanserad och sober”. Eller hur?

 

Marianne Lindberg De Geer är konstnär, författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

KONST

Avgångsutställning 2020, Kungliga Konsthögskolan 

Konstakademin i Stockholm

29 augusti–27 september