Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

På ytligheternas stormarknad

TALANDE TAVLA. Julia Peirones "Black velvet" (2016), ett av många verk på Sven-Harrys konsthall som andas rörande skevhet. Foto: DAN KULLBERG

Det är jobbigt, det här med självbilden. Julia Peirone har gjort den till sitt ämne. Hon fotograferar tonårsflickor och väljer ut de bilder där något är lite fel - en konstig min, halvslutna ögon, övergången mellan två poser. Det är bilderna som annars väljs bort och raderas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

Swedish Art: Now!

Sven-Harrys konsthall Stockholm till 6/6

Market art fair

Liljevalchs c/o Malmtorgsgatan 8 Stockholm till 24/4

Supermarket art fair

Svarta huset, Telefonplan Stockholm till 24/4

Peirone är en av 40 konstnärer på "Swedish Art: Now!" på Sven-Harrys konsthall och hennes bidrag sammanfattar faktiskt utställningen. Såvitt jag förstår helt oavsiktligt.

När BBC nyligen visade konsthistorikern Andrew Graham-Dixons "Art of Scandinavia" var tre svenska samtidskonstnärer med: Anna Odell, Makode Linde och NUG. De kopplades till Sjöwall/Wahlöö, Mankell, Kepler och Larsson och nordic noir-genren, där välfärdssamhällets baksidor och neuroser visas fram.

Av det syns föga på "Swedish Art: Now!". Här handlar det om ... ja, att ung svensk samtidskonst är snygg och hipp. Nästan som om den kom från Brooklyn, eller åtminstone Berlin (vilket den inte sällan gör, svenska konstnärer verkar i dag globalt). Kuratorerna Michael Elmenbeck och Oscar Carlson från tidningen BON har som ambition att skapa Det Svenska Konstundret, på samma sätt som de för 15 år sedan lade grunden till det svenska modeundret.

 

Deras entusiasm är beundransvärd och vernissagen var en veritabel (svensk) kändisparad. Men i viljan att få med allt blir ingenting egentligen sagt. Utmärkta konstverk försvinner i mängden och precis som hos Julia Peirone blir det något skevt och lite rörande över alltsammans.

Förvisso finns något mycket svenskt över blandningen av tro på den egna förträffligheten och ett lite ängsligt sneglande. Fast det var väl inte just den självbilden som skulle visas upp här.

Stockholm art week har nu passerat och förutom öppningen av "Swedish art: now!" har konstmässorna Market och Supermarket varit huvudnummer. Den alternativt stökiga Supermarket är i vanlig ordning den mest internationella med konstnärsdrivna gallerier från såväl Dublin som Damaskus, ofta med en politisk udd.

 

Men Market (eller Upmarket, om man så vill) var lite oväntat konstveckans stora överraskning.

Blott en utställande konstnär per galleri ger djup åt presentationen, David Svensson hos Specta blir den felande monokroma länken mellan 1970-talets sammetstavlor och italiensk renässanskonst. Jacob Kirkegaard (Galleri Tom Christoffersen) tar oss med till mörkrets hjärta i ett projekt om andeutdrivning i en etiopisk by.

"Swedish art: now!" är ett utmärkt initiativ som gärna får återkomma igen, och då med lite tydligare tankar kring teman.

Men skulle jag ha tagit med en utländsk bekant på ett evenemang under helgen hade valet varit enkelt: Market.

Ett Stockholm art eek för vuxna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!