På vårsalongen är allt äntligen som vanligt

RECENSION. Det är en händelse som ser ut som en tanke: Samtidigt som Liljevalchs vårsalong slår upp portarna meddelar Magdalena Andersson att alla restriktioner kopplade till pandemin tas bort. Sverige öppnar igen. Kanske kan man äntligen våga hoppas att normaliteten i samhället kan återvända.

Inne på Liljevalchs har den definitivt gjort det: Där förra årets vårsalong var som en direktrapport från karantänen, med verk som speglade tristess, handtvätt och isolering, är pandemin inte särskilt synlig i år.

I stället är det mesta som vanligt. Några verk är iögonfallande och instagramvänliga – Lena Trapps pälsiga, människoliknande skulptur och Aida Chehrehgoshas långa matta med texten ”Är det här tillräckligt långt?” möter en redan i entrén. Vissa jobbar som vanligt med humor och fyndigheter, andra med hantverksskicklighet och detaljrikedom. Christopher Robin Nordström har byggt en svindlande realistisk modell av ett hus i Tokyo, Jette Andersen har samlat alla överblivna småsaker från ett hem till ett rörande kollage.

Annars dominerar måleriet, med influenser som spänner från Monet till Tom of Finland. Överlag är det färgglatt och föreställande, motiven ofta konventionella: djur och natur, kroppar och porträtt. Jennifer Myerscough målar upplösta strandlandskap i starka färger med visionär, nästan utopisk kraft. Samma styrka finns i Britt Bogårdhs strängt minimalistiska, oerhört snygga arkitektoniska kompositioner. 

Ett NFT-verk har också hittat till vårsalongen: Göran Brobergs ”Mästerverket”, med motiv av en svårt blonderad kroppsbyggare mot snorgrön bakgrund, som säljs med digitala rättigheter för en miljon kronor.  

Kanske är det en ovanligt opolitisk vårsalong, där den typiska folkhemska proggigheten saknas. Men det dominerande intrycket är att ordningen är återställd. Det är inte jättespännande, men är det något de senaste åren har lärt en så är det att det bästa som finns är när allt är som vanligt.

Therese Bohman är författare, kritiker och konstredaktör på Expressens kultursida. 

Lunch med Montelius: ”Jag gick i pausen”

PODCAST. Sjukvikarien Anna Hellgren älskar tv-serien ”Yellowjackets”. Gunilla Brodrej älskar inte operan ”Löftet” och gör kvällen till en walk of shame.