På Öyvinds Fahlströms party finns alla med

RECENSION. Sven-Harrys har arrangerat en storartad fest för Öyvind Fahlström, ett generöst, myllrande och gränslöst party. 

Vad krävs för att bli föremål för en sådan fest? Vänner, nätverk, en tidsanda och en sällsynt mångbegåvad konstnär – det kunde vara ett ämne för kultursociologin. Själv var Fahlström knappast ett socialt geni. Men även om den förbryllade kritikern Torsten Bergmark utnämnde honom till ”världsmästare i underlighet” lyckades han överallt knyta kontakter, och som avantgardistisk poet och konstnär i alla tänkbara genrer elektrifierade han sin omgivning med en oavbruten ström av idéer. Hans samhällsutopi är en sällsam legering av puritanism och längtan efter sinnlig extas.

Utställningen följer Fahlström från stad till stad: São Paolo där han föddes 1928, Stockholm, Rom, Paris och New York – en movable feast, med Hemingways ord. Den stora katalogen, slösande rik på detaljer fungerar som ett fristående annex. Öyvind Fahlström började som konkretistisk poet; han ville spjälka sönder orden till rytmisk ordmateria och befria dem från deras gamla betydelser. Det är samma teknik som i målningen ”Ade-Ledic-Nander” från 1955, full av frenetiska tecken, omöjliga att dechiffrera. Fahlström visade den bit för bit för vänner och intresserade på sina återkommande lördagsträffar i hemmet. 

Han utvecklade där en kreativ umgängesform som katalogen fyndigt spårar till de litterära salongerna från 1700- och 1800-talen, ofta på initiativ av en briljant kvinna. Man kunde också beskriva honom som en manlig musa med förmåga att ständigt inspirera sin omgivning. Det var dessutom en tid med förkärlek för kollektiva möten och gemensamma projekt: sit-ins, demonstrationer, musikfester. Allt var öppet och ännu inte splittrat i olika politiska sekter.

Och på Öyvinds party finns alla med: Roberto Matta, Ilmar Laaban, Marie-Louise Ekman, Carl Johan De Geer, Thea Ekström, Lena Svedberg, Christer Strömholm, Knut Wiggen, Billy Klüver, Gunilla Palmstierna och Peter Weiss, amerikanska popkonstnärer och många, många fler – inte minst hans hustru Barbro Östlihn och Ulla Wiggen som hjälpte honom att utföra själva måleriet efter hans anvisningar. Och så kul att få se Östlihns lilla Aguéliaktiga landskap från 1954 bredvid hennes minimalism från USA-åren! 

Man förstår hur totalt omvälvande mötet med New York måste ha varit: Öyvind Fahlström och Barbro damp ned på Manhattan 1959 just då popkonsten föddes och Oldenburg, Rauschenberg, Warhol och Johns och Cage blev genast deras vänner. Och därifrån fortsatte festen till Stockholm där Pontus Hultén tack vare Fahlströms kontaktnät gjorde Moderna museet till det första brofästet i det gamla Europa för den nya amerikanska konsten, ja, en sann movable feast.

Peter Cornell är författare, hedersledamot i Konstakademien och medarbetare på Expressens kultursida. 

Lyssna på ”Två män i en podd”

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.