På Lunds konsthall är det tanken som räknas

Kristina Buch, "A table full of strangers (The end of cosmic loneliness)", 2021.
Foto: Olof Nimar
Noor Abuarafeh, "Am I the ageless object at the museum?", 2018.
Foto: Olof Nimar
Sara Berg.
Foto: MIRIAM PREIS

Vad skulle hända om vi började betrakta världen ur djurens perspektiv?
Sara Berg får sig en tankeställare om överlevnad under antropocen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vid första anblick liknar den stora salen på Lunds konsthall en finkulturell adaption av filmen ”Natt på museet”. Djuren härjar utanför sina vitriner: en tjäder sitter uppflugen på en monter, en trana balanserar en mässingsring på näbben, ormar leker kurragömma i rör.

Men Kosovofödde Petrit Halilajs installation ”Poisoned by men in need of some love” är långt ifrån en amerikansk komedi. Den uppstod ur resterna av det nedlagda naturhistoriska museet i Pristina, där uppstoppade djur lämnats åt sitt öde nere i en fuktig källare.

För människan är djuret ingen jämlike. Djur är föda, underhållning, arbetsredskap – en god kamrat på sin höjd. Vi får inte plåga ett djur, men vi får döda det.

Det är inte verkens rent estetiska kvaliteter som är kärnan i den sparsmakat hängda utställningen.

Vad skulle hända om vi började betrakta världen ur djurens perspektiv? Skulle det leda till en ökad respekt för livet på jorden? Det var frågor kuratorn Magnus af Petersens ställde sig, inspirerad av Rainer Maria Rilkes dikt ”Pantern”, som fått ge namn åt en utställning som rör sig i gränslandet mellan filosofi, konst och vetenskap. Från Christine Ödlunds studier av växters och insekters språk till Henrik Håkanssons målningar skapade i samarbete med getingar och Joseph Beuys klassiska performanceverk där han försöker förklara konst för en död hare.

Det är inte verkens rent estetiska kvaliteter som är kärnan i den sparsmakat hängda utställningen, utan tankarna de väcker. Att titta på en fjärils vingslag i slowmotion breddar perspektivet på tid, medan Noor Abuarafehs film ”Am I the ageless object at the museum?”, inspelad i en djurpark, diskuterar teman som kolonialism, makt och hierarkier. Det var inte så länge sedan som vi hade turnerande människoutställningar, där minoritetsfolk visades upp för betalande åskådare.

Syftet med ”I panterns pupill” är inte att omvända varje besökare till vegan. Det är snarare en diskussion om att leva och överleva i antropocen. 



KONST

I PANTERNS PUPILL

Lunds konsthall

Till 23/1 2022



Sara Berg är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. 



”Plötsligt blir det mycket skitsnack om henne”

KULTURKRIGET. Dirigenter är föremål för så många föreställningar om det stora geniet att det verkar omöjligt för en kvinna att nå samma upphöjda position. 

Operasångerskan Anna Larsson och konserthuschefen Stefan Forsberg diskuterar den sista manliga bastionen.