Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nimis vinner när de bekämpar det

Lars Vilks vid Nimis 2015. Foto: STEFAN LINDBLOM/HELSINGBORGS-BILD / STEFAN LINDBLOM/HELSINGBORGS-BIL

Lars Vilks döms i tingsrätten för att ha återuppbyggt sitt konstverk Nimis efter en brand.

Här skriver han själv om varför domen är bra för konsten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | NIMIS. Bättre en fälld konstnär än en friad – med tanke på att konst bör vara överskridande och kontroversiell är det på det viset. I alla fall från konstens synpunkt. Nimis har pågått i 37 år och är sedan länge en internationellt välkänd turistattraktion. Rättegångarna började 1982 och har fortsatt med jämna mellanrum. 

Därmed kan jag konstatera att jag förmodligen innehar världsrekordet i antal konsträttegångar. 

De två stolparna med vidhängande rester som överlevde branden. I bakgrunden ser man det återuppbyggda tornet från 1997. Foto: Lars Vilks

Länsstyrelsen mot Nimis

Det är självklart att detta har utvecklat processen enormt. En av de viktigaste spelarna i detta relationella konstverk är naturligtvis länsstyrelsen. Under tidens gång har chefer för enheten (som ständigt byter namn) gått i pension och nya friska krafter kommit till. Den nuvarande ledningen valde att sänka lansarna och gå till tingsrätten. Den drabbning som där har ägt rum är obetydlig och för länsstyrelsen kvarstår det som de enbart ser som ett problem. Konstnärligt värde är ingenting för en myndighet som endast eftersträvar kontroll. 

Det hjälper inte att exempelvis kulturministern kondolerar verket efter branden eller att det uppenbarligen besitter ett betydande konstnärligt värde. Att bli av med problemet ha visat sig ogörligt eftersom man då måste göra upp med ägaren, konstnären Christo som ägt Nimis sedan 1986. 

Länsstyrelsen vann alltså som bekant, och det är en rätt märklig dom. Sedan 1993 har jag en skriftlig överenskommelse med länsstyrelsen om att få underhålla Nimis mot att jag tar fullt ansvar för säkerheten där. Några anmärkningar mot skötseln har jag inte fått. När till exempel det största tornet utsattes för attentat av mordbrännare 1997 byggde jag upp det igen. 

Återuppbyggnaden av det nedbrända tornet 1997. Foto: Lars Vilks

Nimis efter branden

Men nu har plötsligt länsstyrelsen ändrat strategi. De åtgärder som jag har gjort efter branden 2016 är mycket små. En liten del av konstruktionen hade överlevt branden och jag såg till att den blev stabil och säker. Ett mindre parti av rester fogade jag samman av samma skäl. Tingsrättens dom utgår ifrån påståendet att ingenting fanns kvar av Nimis. Jag borde ha visat bilder som tydliggör något faktiskt hade överlevt. Så har vi rundgången: Om jag skall uppfylla säkerhetskraven måste jag åtgärda skador. Om jag åtgärdar skador blir jag bötfälld.

Strunt detsamma, Nimis är ett processverk och det som sker blir nya tillskott i verket. Utan reaktioner blir det just ingenting, och fientliga reaktioner skapar mer dynamik än vänligt sinnade. Det bör dock inte gå så långt att motståndarna kan förstöra verket. När processen på allvar kom igång 1982 hade jag ett mycket dåligt läge som jag emellertid ständigt förbättrat. Mina strategiska grundbultar kan formuleras i två meningar: 

”Allting är en fördel” och ”Det gör ingenting om man förlorar en drabbning, bara man vinner den avgörande.”

 

LÄS MER – Lars Vilks: Den böjda flaggstången är dålig konst 

 

Av Lars Vilks

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!