Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Naturen vittnar om det koloniala våldet

Del av installationen ”1634” av Anders Sunna och Michiel Brouwer.Foto: HENDRIK ZEITLER
Isuma, ”One day in the life of Noah Piugattuk”, 2019Foto: Isuma Distribution International/Göteborgs konsthall
Simon Gush, stillbild från filmen ”Land Is In The Air”, 2019Foto: Simon Gush

Göteborgs konsthall skildrar konflikter om rätten till land.

Hanna Johansson vandrar genom ljus och mörker.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Varje löv är ett öga”, titeln som en ny grupputställning på Göteborgs konsthall hämtar från en essäsamling av Sara Lidman, föreslår naturen som ett slags vittne. Hos Lidman på ett mycket konkret sätt: uttrycket anspelar på en vietnamesisk sed där de döda begravs i risfält eller under fruktträd, så att deras multnande kroppar bokstavligen ska ge näring till de efterlevande. Utställningen skildrar konflikter om rätten till land, vattendrag eller mineraler, där förhållningssättet till naturen som vittne blir centralt.

Vissa av verken kretsar kring konstnärernas egen familjehistoria, som sydafrikanske Simon Gushs essäfilmer. De visas i ett intimt och mörklagt rum, och berör den rättsliga process som pågått kring en plats där xhosabefolkningen från början levde och som konstnärens anfader Richard Gush deltog i att kolonisera på 1800-talet. Det är vackra filmer som blandar dokumentära grepp med poetiskt naturfotografi i skildrandet av ett kolonialt våld som pågår än.

Konstnärskollektivet Isumas dramafilm ”One day in the life of Noah Piugattuk” visas i ett rum som, kongenialt med filmens snötäckta vidder, badar i vitt ljus. Filmen, som fick premiär i Kanadas paviljong på Venedigbiennalen i år, berättar om relationen mellan landets inuitbefolkning och staten. Den är intressant och visuellt slående, men med sin speltid på nästan två timmar är den inte helt lätt att tillägna sig i museirummet, där andra människors röster och rörelser gör sig påminda. 

Och det är ett generellt problem med ”Varje löv är ett öga”: interaktionen sinsemellan verken, och mellan verken och rummen. Fastän Otobong Nkangas skulpturer och textilier tematiskt hänger ihop med Anders Sunnas och Michiel Brouwiers installation hamnar den förra i skymundan av den senare. 

Då är styrkan snarare variationen i uttryck hos de konstnärskap som visas – om än på bekostnad av en mer sammanhållen helhet. Men så tenderar ju också naturen att spreta. 

KONST

VARJE LÖV ÄR ETT ÖGA

Göteborgs konsthall

Till 22/3 2020

Hanna Johansson är kritiker på Expressen Kultur.

”Skolan, Trump och råbiff – allt är postmodernismens fel”

Postmodernism är ett av debattens stora skällsord, men få har förstått vad det egentligen betyder. 

Professor Frida Beckman och Expressens Victor Malm reder ut det problematiska begreppet i veckans Kultur-Expressen med Daniel Sjölin som programledare.