Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vågade öppningar när nytt ljus kastas på konsten

Robert Fux i ”Transformationer”. Foto: Fotograf Anna Davidsson

Lustfylld konstvisning på Nationalmuseum förenar teater och konst.

Valerie Kyeyune Backström har roligt och vill ha mer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | KONST. Vad är poängen med en guidad visning? Som bäst: att kasta nytt ljus på utställningen, på historien. Att ge nycklar till verken, tillgängliggöra dem för en större eller ny publik. Och kanske vara lite kul. När Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm nu samarbetar med Nationalmuseum och låter konstpedagoger möta skådespelare är förväntningarna höga.

Och visst finns det något befriande i när Ann Petréns vasall guidar oss till ett porträttrum med hårdrock dånande från Iphonen efter att vi fått se en film som ställer frågor om kön, kropp, makt och masker. Vad döljer och förmedlar vi?

Ann Petrén som vasall. Foto: Fotograf Anna Davidsson

Det är inte världens mest nydanande frågeställningar, ska poängteras. Men för en blandad publik med skiljda förkunskaper fungerar det ganska bra, och det som saknas i originalitet kompenseras för det mesta av entusiasmen och kunskapen hos ensemblen.

Framställa lycka

Att problematisera selfies och sociala medier är tacksamt i de flesta sammanhang, och här dras det många paralleller mellan adelns propagandaliknande porträtt och sättet vi i dag framställer manlighet och lycka, eller hur dåtidens ceremoniella kungapåklädningar har likheter med dagens Instagram-feeds. 

Att på detta sätt lyssna till hur 1700-talets (adliga) könsnormer och crossdressing sabbades av det kyska 1800-talets trista borgerskap är underbart, men jag saknar ibland en djupare undersökning av vad vår framställning av oss själva verkligen betyder och har för långtgående konsekvenser.

Könsnormer och crossdressing sabbades av det kyska 1800-talets trista borgerskap

Nog fungerar Nationalmuseums samlingar som en bra grund och intressant ingång, men visst måste det finnas en skillnad mellan politiska porträtt bland högadeln och facetuneade Snapchat-bilder? Kanske är jag kräsen som vill ha mer av den fördjupning intendenterna garanterat besitter. Men poängen är förstås inte bara att utbilda, utan att väcka lust. Det lyckas man med bravur.

Svenskheten

Roligast är Robert Fux Frök-hen Sverige, som får med sig publiken i sitt performance om nationalromantikens konstruerande av svenskhet, dansandes mellan Carl Larssons akvareller och Cederströms oljemålning av Karl XII:s likfärd. 

Men jag fastnar främst för genusforskaren och intendenten Margareta Gynning, som med mindre show och mer fakta lyckas, inte bara bevisa vikten av konstvetenskap, utan väcka sann bildningslust när hon berättar om 1800-talets sexhandel och prostitution i staden, med hjälp av Degas bronsballerina och Renoirs ”La Grenouillére”. 

Margareta Gynning. Foto: Fotograf Anna Davidsson

Så mer än bara att kasta nytt ljus, lyckas ”Transformationer” öppna upp för att våga tänka på och undersöka både konsthistorien som vår samtid med nya ögon och en hel del glädje. 

Den största invändningen jag kan komma på är att allt tycks ta slut alldeles för fort - trots att 1,5 timme gått verkar alla i publiken vrålhungriga efter mer. 

Man får bara hoppas att detta fruktsamma samarbete fortsätter!

KONST

TRANSFORMATIONER

Idé Margareta Gynning och Ann Petrén

Medverkande Margareta Gynning, Alexander Kateb, Ann Petrén, Robert Fux, Odile Nunes med flera

Nationalmuseum i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern

Speltid 1.5 t.

Valerie Kyeyune Backström är kritiker på Expressen Kultur.

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Danska Akademiens Marianne Stidsen och Jens Liljestrand, Expressen, diskuterar metoo och rättssäkerheten. Programmet finns också som podcast.