Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konst som får hjärtat att slå - hårt

Ur Jenny Wiklunds utställning och Therese Bohman, konstkritiker på Expressen.
Ur "Journal – Rekonstruktion av kropp och minne" Foto: Therese Bohman
Ur "Journal – Rekonstruktion av kropp och minne" Foto: Therese Bohman

Therese Bohman ser en ovanlig och klaustrofobisk utställning i KTH:s reaktorhall.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Du betyr/ingenting/for hjertet/ditt", lyder en dikt av den norske poeten Tor Ulven. Det är ett grymt faktum: kroppen bryr sig liksom inte, den gör sin egen grej, oavsett vem som bor i den. Ibland är det en trösterik tanke, ibland är den bara ångestskapande.

För fjorton år sedan råkade Jenny Wiklund, doktorand i arkitektur på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, ut för en cykelolycka. Under en period tappade hon både minne och rumsuppfattning. Sedan dess har hon arbetat med att gestalta upplevelsen konstnärligt, vilket har lett till att hennes avhandlingsarbete tagit formen av en utställning om kroppen och minnet.

 

LÄS MER - Therese Bohman: Alla ska vara välkomna på biblioteket 

Reaktorhall på KTH

Djupt nere i underjorden, i den gamla reaktorhallen på KTH, har hon nu skapat ett kusligt och fascinerande universum av skulpturer och installationer. 

I olika delar av den magnifika hallen och dess omgivande små rum återfinns sjukhussängar och droppställningar, projektioner av röntgenbilder och ultraljud, känslan av väntrumsångest och den ofrånkomliga vetskapen om att det är i precis sådana här miljöer som skillnaden mellan liv och död ställs på sin spets. I bakgrunden ligger ljudet av en livsuppehållande maskin som låter som ansträngda andetag.

 

LÄS MER - Therese Bohman: Hon är Nordens bästa författare just nu

Dantes helvete

Det är en väldigt lyckad iscensättning av upplevelsen av att vara utlämnad till kroppens nycker, kongenial med den klaustrofobiska känsla som uppstår i den speciella miljön nere i reaktorhallen – som i sin tur för tankarna till den klassiska litteraturen: nedstigandet till dödsriket, Orfeus i underjorden, Dantes helvete. Alltsammans är mörkt och suggestivt, filmiskt, vackert och fruktansvärt obehagligt på samma gång. 

På väg upp mot dagsljuset igen klättrar jag fortare och fortare uppför de oändligt många betongtrapporna, svårt ansatt av klaustrofobi. 

Det är en mild septembereftermiddag när jag äntligen kommer ut i solen igen, mitt hjärta slår så hårt att jag nästan kan höra det. Älskade lilla hjärta.

 

Therese Bohman är konstkritiker på Expressens kultursida.

 

KONST

Jenny Wiklund

Journal – Rekonstruktion av kropp och minne

Reaktorhallen R1, KTH, Stockholm

Till 1/10 (stängt 29/9)

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!