Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Känsloladdat kring barn, svek – och falukorv

Interiör från "Köket", Galleri 21. Foto: Matti Östling
Sara Berg. Foto: MIRIAM PREIS

Peter Johanssons dubbelutställning gestaltar barndomens trauman.

Sara Berg ser en smärtsam utställning i falurött.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST | RECENSION. Nu förstår jag varför Peter Johansson är så besatt av falukorv. Från att den i hans tidigare verk, tillsammans med dalahästar och kurbits, främst använts som en symbol för svenskhet, har den i dubbelutställningen ”Barnatro” förvandlats till en tjock gubbkuk som penetrerar allt som står för hem och trygghet.

Johansson hade ingen trygg uppväxt. Han blev mobbad i skolan, hans far fick våldsamma utbrott, hans mor var psykiskt instabil och han utnyttjades sexuellt av en vän till familjen. Han har inte gått i terapi, konsten är hans psykolog.

Det här är första gången han avviker från det ironiska och underfundiga, för att fullt ut fokusera på smärta. Jag ser utställningen på Galleri 21 först, vilken består av fem faluröda rum i rummet.

Genom titthål placerade i olika höjder, för att ge betraktaren både barnets och den vuxnes perspektiv, syns filminspelningar av mamman – spelad av Johansson själv – steka korv, röka och beklaga sig över sin son. Hans pojkrum visas upp som en installation, med superhjältar, en isbjörnssamling och en tjock skumgummikorv som borrar sig ner i sängen.

Jag sympatiserar med pojken, men han är ändå inte riktigt närvarande. Mamman kanske bara är en utsliten hemmafru?

En förlorad barndom

Det är senare, på Galerie Leger, som allvaret kickar in. Det första jag ser är ett enormt fotografi på konstnären som fyraåring. Han stirrar in i kameran med vidöppna, ljusblå ögon. Han är så oskyddad.

Bilder ur familjealbumet blandas med allmoge och skulpturer. Skidåkning, Kanarieöarna, hjortronplockning och pappa fiskaren som borrar en isvak. Penetrationen igen. Familjen ser så vanlig ut, men är det inte så det ofta är?

Röda, vassa kaktusar och en kista på en begravning. Johansson sörjde inte föräldrarna när de dog, han kände lättnad. Jag läser prislistan över verken och tänker: är detta vad en förlorad barndom är värd?

Det är en känsloladdad utställning, för den handlar om ett barn. Den handlar om så många barn.

 

KONST

PETER JOHANSSON

Barnatro

Galerie Leger och Galleri 21

Malmö

Till 11/2 respektive 10/2

 

Sara Berg är konstkritiker i Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!