Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kanske har han gjort sin finaste utställning

Lars Olof Loelds skulpturer.Foto: BJÖRN STRÖMFELDT / KONSTAKADEMIEN
Peter Cornell.Foto: YLWA YNGVESSON

Peter Cornell ser en alkemisk mystiker resa sig mot skyn. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Höga, slanka stoder, de rosa målningarnas geometri, de små objekten – och ordlekarna: vi känner igen Lars Olof Loelds rekvisita i ständigt nya variationer, nu suveränt disponerade på Konstakademien; kanske har han här vid nittio års ålder gjort sin finaste utställning. Ja, det händer ibland att ålderdomens verk blir ett destillat av särskild lyster. Att inte gå vilse. Att utvinna sitt inre guld. En lång väg.

Allt började för sjuttio år sedan med åsynen av en mäktig solnedgång över havet, en förening av det sublima och hötorgskonstens poesi – det skulle bli Loelds tema. Han reducerade uppenbarelsen till en strikt geometri av himlens rosa, havets blå och skuggornas svärta. 

Arrangemanget ger intryck av en kultplats eller katedral.

De målningarna dominerar det mindre, mer intima rummet på Konstakademien. I den stora salen är klimatet ett annat, där ett tjugotal högresta, svarta gestalter flankerar väggarna, mitt i steget som hos Giacometti eller den egyptiska ”Gåvobringaren”. Arrangemanget ger intryck av en kultplats eller katedral. Figurerna avtecknar sig som bokstavstecken mot det vita rummet.

Loelds minimalistiska konst kan te sig hermetisk. Men betraktaren blir rikt belönad – jag tänker på Carl Jonas Love Almqvist som pläderade för en återhållsamhet som lämnade ett fritt rum för läsarens egen fantasi: ”Han blir själv verket – i stället att för ögonen ha ett redan bildat verk att betrakta. Han icke blott läser poesi – han blir poesi.” 

Fantasin sätts i rörelse.

Det vill säga, fantasin sätts i rörelse, korrespondenserna dansar och metaforerna leker – precis som i den alkemiska mytologin som alltid varit en källa i Loelds konst, här antydd i en plansch av alkemisten Solidonius (som Loeld översätter till en Bauhaus-gubbe). I hans säregna minimalism gömmer sig en hemlig, barnslig mystik som i Almqvists ”Songes”, en tro på svenska fattigdomens betydelse. I ett av Loelds poetiska häften hittar jag orden:

”Av dagg och fattigdom 

görs guld 

för evigheten”   

KONST

LARS OLOF LOELD

Som av en händelse

Konstakademien, Stockholm

Till 1/3

Peter Cornell är författare och medarbetare på Expressens kultursida.