Här visas en oupptäckt människoart från Siljan

Varelse från utställningen ”Aquanauts.
Foto: Sara MacKey
Therese Bohman.

Utställningen ”Aquanauts: Expeditionen” gestaltar en fiktiv expedition till Dalarna 1897 som upptäcker Homo Aquatis.

Therese Bohman ser en snygg och kuslig utställning, som ändå saknar något väsentligt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är något oerhört kittlande med tanken på att det skulle kunna finnas en okänd människoliknande art på jorden. I populärkulturen är den återkommande (min favorit i genren är den oerhört läskiga grottfilmen ”Instängd” från 2005). Den nyöppnade utställningen ”Aquanauts: Expeditionen” på Kulturhuset Stadsteatern är baserad på samma idé.

Här är storyn förlagd till 1897, då två kvinnliga paleontologer beger sig till Siljansringen i Dalarna för att undersöka ryktet om de mystiska Homo Aquatis, ett slags vattenlevande, människoliknande varelser. Det hela är snyggt iscensatt, komplett med en fiktiv dokumentärfilm, vetenskapligt material och modeller av de olika typerna av Homo Aquatis, suggestivt placerade i mörker och dimma.

De fiktiva paleontologerna i utställningen.
Foto: Sara MacKey

Konstnärlig ledare för det hela är formgivaren Pompe Hedengren, tillsammans med fotografen av Sara MacKey som står för det vackra bildmaterialet. En tidigare version av utställningen har visats på Avesta Art, vars lokaler sannolikt utgjorde en mer passande fond till en berättelse från det sena 1800-talet.

Snyggt men lite slarvigt.

I mycket var det en tid som påminner om vår egen. Parallellt med en tilltro till vetenskapens landvinningar fanns en skepsis mot det rationella, en längtan efter en friare tillvaro i samklang med naturen och upplösandet av binära kategorier som manligt och kvinnligt, natur och kultur. ”Aquanauts” jobbar med de motsättningarna, vilket förankrar utställningen i vår samtid på ett sätt som både är effektivt och lite spekulativt.

Pompe Hedengren.
Foto: Klara G

Den kluvenheten är genomgående på utställningen: Snyggt men lite slarvigt, kusligt men med en lätt plastig känsla. ”Acquanauts” är mer en del av upplevelseindustrin än av konstvärlden, ett slags blandning av projekt som Damien Hirsts ”Treasures from the wreck of the unbelievable”, och big fun art, utställningar som mest skapas för att utgöra bakgrund till snygga selfies. Inte dåligt, men inte direkt bra, och inte direkt konst. 



Therese Bohman är författare, kritiker och konstredaktör på Expressen Kultur.

KONST

Aquanauts: Expeditionen

Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Till 6/3 2022

”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.