Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här kullkastas myten om ”den vandrande juden”

Insamlingsbössor till Israel. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Chavruta-hörnan. Foto: Jean Baptiste Béranger / Judiska museet
Natalie Lantz. Foto: OLLE SPORRONG

På historisk adress i Gamla stan nyöppnar Judiska museet på nationaldagen.

Natalie Lantz gläds åt ett museum som är lika mycket en levande mötesplats.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

JUDISKA MUSEET. Att skapa ett hem i Sverige – både administrativt och andligt. Det är temat när Judiska museet öppnar i nya lokaler på nationaldagen. Museets flytt från en gammal skolbyggnad utan fönster i Vasastan till den spektakulärt vackra utställningslokalen på Själagårdsgatan 19 i Gamla stan markerar hemkomsten till en autentisk judisk plats. Här låg nämligen Stockholms äldsta bevarade synagoga mellan 1795 och 1870. Den gamla synagogan blir nu skådeplats för berättelsen om hur de första judarna kom till Sverige, om hur de formade en judisk gemenskap och blev en del av det svenska samhället. 

Det judiska kulturarvet genom svensk historia skildras som en tidsresa i fyra akter. Först möter besökaren den tidiga judiska invandringen genom sigillgravören och handelsmannen Aaron Isaac, som kom från Tyskland 1774 och blev den första juden som fick rätten att utöva sin judiska tro och bilda en församling. Men budskapet från det svenska samhället var glasklart: judar får vara här, men måste lyda under andra villkor. 

1782 infördes det så kallade judereglementet, som dikterade att judar bara fick bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping och endast utöva vissa yrken, till exempel tilläts de att vara gårdfarihandlare. Det skulle dröja ända till 1870 innan judarna fick fullständiga medborgerliga rättigheter. Ett antal glasskivor med de lagar som antagits för den judiska befolkningsgruppen i Sverige blir ett monument över all byråkratisk kontrollstyrning som krävts för att majoritetssamhället ska kunna ”stå ut med” en pytteliten minoritet som den judiska. 

Andra världskriget

Utställningens andra akt skildrar ett något friare liv med en större geografisk spridning. Galgar med välkända judiska familjenamn symboliserar hur gårdfarihandlarna kom att etablera klädbutiker i många svenska småstäder. 

Därefter följer en akt då väldigt få judar fick komma till Sverige. En svensk diplomatrapport från 1933 uttrycker att det var judarna själva som gav upphov till antisemitismen. Konstnären Åsa Andersson Broms verk ”NEJ” refererar till det svar som Socialstyrelsen gav till alla vädjanden om en fristad som anlände till svenska myndigheter före och under kriget. De hopplösa travarna av brev låter oss bara ana de människoliv som gick till spillo.

Det är glädjande att Judiska museet lyfter fram just judiskt platsskapande.

Den fjärde akten gestaltar livet efter andra världskriget och hur många judar som kom efter kriget blir en del av framväxten av det moderna Sverige. Grundandet av staten Israel innebär att den judiska minoriteten får en plats i världen där de inte är prisgivna åt majoriteten. Blåvita insamlingsbössor symboliserar det svensk-judiska engagemanget för Israel. 

Det är glädjande att Judiska museet lyfter fram just judiskt platsskapande. Stereotypen ”den vandrande juden” har bidragit till bilden av judar som helt utan anknytning till fysiska platser. Studiet av judiska topografier i Europa har länge varit begränsat till platser med religiös koppling eller till platser som vittnar om isolering, förstörelse eller hågkomst, till exempel den tidigmoderna periodens ghetton, nazisternas dödsläger och Förintelsemuseer. Som om den judiska existensen i Europa förblir en ändlöst kringirrande tillvaro som kan sammanfattas med en gulnad Torahrulle bakom skyddsglas eller mördade judars namn inristade i sten. 

Gårdfarihandlarna

Judiska museet sätter i stället fokus på judisk agens och skaparkraft. Det är inte förövarnas brott, ödesbestämd hemlöshet eller diskriminerande lagar som ligger till grund för judisk kreativitet, det är lusten, styrkan och förmågan att skapa judiska utrymmen även i de mest begränsande situationer. Om detta vittnar gårdfarihandlarna, som kom att förädla sitt förvärv från att bära sina varor på ryggen, till att öppna bodar och butiker, trots lagar som begränsade deras försörjningsvägar.

Judiska museet vill vara ett museum ”om en minoritet för majoriteten”. Det finns alltid en risk att exotisera och skapa avstånd till minoriteten, vars kulturarv exponeras i pedagogiskt ljussatta montrar på behörigt avstånd från besökaren. Men den autentiska platsen – synagogan – transcenderar museirummets begränsningar och inbjuder besökaren att interagera med den judiska traditionen. 

På golvytan där man läste ur Torah under Aaron Isaacs tid kan besökarna nu slå sig ner parvis och testa chavruta: en traditionell judisk metod att diskutera texter mellan fyra ögon. Genom chavruta-hörnan blir Själagårdsgatan 19 mer en mötesplats än ett museum. Ett ställe där dialogen blir ingången till frågor om vad det innebär att skapa ett hem i Sverige.

 

LÄS MER – Natalie Lantz: Tinder lär mig om varför man blir vald

LÄS MER – Natalie Lantz: Dödahavsrullarnas demoner drabbar oss alla

MUSEUM

JUDISKA MUSEET

Själagårdsgatan, Gamla stan i Stockholm

Nyöppning 6 juni

Natalie Lantz är översättare, doktorand i Hebreiska Bibelns exegetik vid Uppsala universitet samt medarbetare på Expressens kultursida.