Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här förvandlas Jordan Peterson till konstverk

Sidsel Meineche Hansen och Reba Maybury, "12 Rules of life & day of wrath"
Foto: David Stjernholm
Rasmus Myrup, "Salon des Refusés".
Foto: David Stjernholm
Sara Berg.
Foto: MIRIAM PREIS

Sara Berg åker till Köpenhamn och ser upplysande konst om häxerier nu och då.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Människan har en tendens att söka efter enkla förklaringar till komplexa problem. Brottslighet och ekonomisk instabilitet skylls på invandring, otur i kärlekslivet beror på Tinder, Trump ropar valfusk. Mellan 1450 och 1750 ansågs trolldom vara roten till allt elände och framför allt kvinnor med misstänkt övernaturliga egenskaper anklagades för allt från krig och pandemier till svält och dåligt väder.

På Kunsthal Charlottenborgs finurliga, mångbottnade och upplysande samlingsutställning ”Heksejagt” är det just häxan som står i fokus, eller snarare föreställningen om och rädslan för häxan, som en symbol för det okända och därmed farliga.

Men varför visas den nu? Det var trots allt flera sekler sedan häxbränningarna pågick som mest intensivt. Nuförtiden är häxan mest känd som en gammal gumma som flyger till Blåkulla på skärtorsdagen. Kanske för att nyandlighet har blivit hippt igen – eller för att kvinnor och minoritetsgrupper än i dag utsätts för hot och förföljelse, bara på andra grunder.

Med utgångspunkt i häxans fruktade sexualitet belyses samtidens kvinnohat.

Utställningen är nämligen inte enbart en historisk odyssé över den trehundra år långa häxjakt som pågick i de nordiska länderna och som kostade tiotusentals människor livet; den är även en ambitiös uppvisning i vad som ligger i häxbegreppet i dag. 

Bland medeltida kopparstick, gammal litteratur och tematiska skulpturer och installationer visas sju helt nya verk, som på olika vis placerar häxan i en modern kontext. Rasmus Myrup har skapat ett tryggt rum där mytologiska väsen i människostorlek kan mingla i salongsmiljö och på Aviva Silvermans elektriska tåg sitter några av de kvinnor som utmanar dagens makthavare och rådande normer. Som politikern Alexandria Ocasio-Cortez och transaktivisten Ceyenne Doroshow.

Aviva Silverman, "Queen City Special”.

För ett av de mest intrikata verken står Sidsel Meineche Hansen och Reba Maybury i samarbete med Joanne Robertson. Med utgångspunkt i häxans fruktade sexualitet belyses samtidens kvinnohat med hjälp av bland annat mansaktivisten Jordan Petersons tolv misogyna levnadsregler, BDSM och dödsmässan ”Vredens stora dag” spelad baklänges.

Det är så häxigt och bisarrt att hela verket framstår som en mytisk ritual på metanivå.

Men mitt i all kreativ häxkonst får man inte glömma bort ett av de ursprungsfolk som drabbats hårdast av häxskräcken: samerna. Man må ha slutat anklaga samer för trollkonst och vädermagi, men det betyder inte att de kan leva ett problemfritt liv på sina egna villkor. Flera av verken påminner om de svårigheter det samiska folket fortfarande brottas med, som förhöjd självmordsfrekvens och rätten till betesmark, traditioner och kultur.

Häxjakten är inte över än.



KONST

HEKSEJAGT

Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn

Till 17/1 2021



Sara Berg är skribent och medarbetare på Expressens kultursida.





Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75743&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.