"LIKE AN IGNORANT EASTER SUIT", Jean-Michel Basquiat vid Downtown 81. Foto: EDO BERTOGLIO / THE ESTATE OF JEAN-MICHEL BASQUIAT"LIKE AN IGNORANT EASTER SUIT", Jean-Michel Basquiat vid Downtown 81. Foto: EDO BERTOGLIO / THE ESTATE OF JEAN-MICHEL BASQUIAT
"LIKE AN IGNORANT EASTER SUIT", Jean-Michel Basquiat vid Downtown 81. Foto: EDO BERTOGLIO / THE ESTATE OF JEAN-MICHEL BASQUIAT
Jean-Michel Basquiat och "Untitled (Pablo Picasso). Bilderna är beskurna till ett kollage. De kommer från "Boom for real".Jean-Michel Basquiat och "Untitled (Pablo Picasso). Bilderna är beskurna till ett kollage. De kommer från "Boom for real".
Jean-Michel Basquiat och "Untitled (Pablo Picasso). Bilderna är beskurna till ett kollage. De kommer från "Boom for real".

Hans konst blev aldrig klar

Publicerad

Den unge självförbrännande Jean-Michel Basquiat omhuldades av konstetablissemanget.

Sara Berg åker till Barbican och söker efter svaren på hur det blev möjligt.

RECENSION | KONST. Det första som möter en på Barbicans stora Basquiat-utställning, är en svartvit videoloop av en ung och till synes obekymrad konstnär som jazzar loss i sin studio. Men om Jean-Michel Basquiat hade fötts i Sverige i dag och inte i New York 1960, skulle kombinationen hejdlös kreativitet, särbegåvning, depressioner och droger ha lett honom raka vägen till en neuropsykiatrisk utredning.

Det skulle han nog själv ha gillat. Han var fascinerad av anatomi och vetenskap, studerade Leonardo da Vinci och läkarboken ”Gray's Anatomy” men hämtade även inspiration från såväl popkulturen som kända konstnärer som Picasso och Matisse. Han älskade dessutom Andy Warhol och kom senare att samarbeta med honom.

Ändå bygger Basquiats konstnärskap framför allt på en misstro mot den etablerade konstvärlden. När han var sjutton sprejade han kärnfulla budskap på husväggarna på Manhattans Lower East Side signerade SAMO, vilket stod för Same Old. Det var så han såg på större delen av samtidens konst.

Dog av en överdos

När hans verk nu ställs ut för första gången i större skala i Storbritannien, har två våningar ägnats åt hans korta men imponerande karriär. Bara 27 år gammal – den klassiska rockåldern – dog han av en heroinöverdos i sin ateljé, men hann dessförinnan göra flera större soloutställningar.

Den nedre våningen är mest intressant. Där känns hans verk mest färdiga, även om det är en motsägelse för hans konst blev aldrig klar. Den är snarare hastig och skissartad, som om den uppkommit ur en spontan idé och sedan förändrats i takt med att tanken ändrats. Olika delar är överstrukna, övermålade, bortrivna.

 

LÄS MER – Sara Berg: Politisk konst är en bristvara

 

Med föräldrar från Västindien, hade Basquiat sin hudfärg emot sig och han tvingades ständigt förhålla sig till den vita kulturvärlden. Han kritiserade klassamhället och rasismen som drabbade de svarta jazzmusiker han lyssnade på. Hans hjärna var som en dammsugare, som sög åt sig alla intryck den utsattes för, för att sedan filtrera ut de mest intressanta i form av konst. Ibland hamnade den på returpapper, ibland vykort.

Saknar privatpersonen

Det är detta som är det mest spännande med honom, hans oupphörliga skaparkraft och förmåga att förnya sig, utan att tappa sitt gatukonstinspirerade uttryck. Men jag saknar privatpersonen Jean-Michel i utställningen.

Den videointervju som projiceras på en vägg visar en charmig kille, nästan lite blyg. Men det ges ingen förklaring till hur just han lyckades vinna konstetablissemangets respekt, trots att han gjorde tvärtemot allt det stod för. Eller vad som föranledde hans destruktiva livsstil och för tidiga död.

Barbican vill att vi ska minnas konstnären Basquiat, men han förtjänar att få vara en människa också.

 

Konst

JEAN-MICHEL BASQUIAT

Basquiat: Boom for Real

Barbican, London

Till 28/1

Sara Berg är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Sara Berg: med en ny blick på manskroppen

 

 

 

 

 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag