Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Göteborg försöker göra kolonialismen synligare

Franska tomten ligger på Packhusplatsen i Göteborg, en anonym plats med allvarlig historia. Foto: Pål-Nils Nilsson / Riksantikvarieämbetet
Hanna Johansson. Foto: PRIVAT / EXPRESSEN

Hanna Johansson upptäcker Franska tomten på Packhusplatsen i Göteborg.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Packhusplatsen i Göteborg är oansenlig, ett område jag bara har passerat på väg någon annanstans. Den ligger vid Södra Älvstranden, det är grå färger, vatten och transatlantiska rederiets gamla huvudbyggnad. Där ligger också Franska tomten, den lilla landbit som fick sitt namn genom att Gustav III år 1784 skrev på ett handelsavtal mellan Sverige och Frankrike. Frankrike fick frihamnsrätt; Sverige tog över det koloniala styret av den västindiska ön Saint-Barthélemy.

Franska tomten är också en av platserna för Göteborgs internationella konstbiennal 2019, kurerad av Lisa Rosendahl som också kommer att arbeta med nästa upplaga av biennalen, den som sammanfaller med Göteborgs 400-årsjubileum 2021. Kanske är det vetskapen om detta som ger årets upplaga karaktär av något påbörjat och inte riktigt avslutat, ett slags pågående arbete.

Saint-Barthélemys topografi påminner om glaskroppsavlossning mot ett kungsblått hav.

Också biennalens andra arenor – det före detta pannhuset och numera konsthallen Röda sten, Naturhistoriska museet, Göteborgs konsthall – bär på historisk relevans för staden, men Franska tomten sticker ut i sin anonymitet.

Den som passerar där den närmsta tiden stannar då kanske upp inför Eric Magassas ”Walking with shadows”, en väggmålning och ett kollage som blandar konstnärens egna bilder med material hämtat från Riksarkivet och Etnografiska museet. Porträtt av Gustav Badin och Emmelie ”Millan” Makatemele; en kartbild från 1818 där Saint-Barthélemys topografi påminner om glaskroppsavlossning mot ett kungsblått hav.

Eric Magassa, "The lost series". Foto: ERIC MAGASSA / GIBCA

Ibland verkar blotta benämnandet av Sveriges koloniala aktiviteter anses lite hysteriskt, som om det vore att ägna för mycket uppmärksamhet åt en historisk parantes. Men Franska tomten existerar ju, den är svår att bortse från och samtidigt, bevisligen – mot bakgrund av mina egna rörelser i den här staden – lätt att gå förbi utan att ägna en tanke. De kommande tre åren kommer flera konstnärer att arbeta på platsen, förmå en att stanna. Och världen blir lite större. 

KONST

GIBCA (Göteborg International Biennial for contemporary art)

Part of the labyrinth

Göteborg, till 17/11

Hanna Johansson är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, med America Vera-Zavala och Elsa Westerstad i en intensiv debatt om Kakabaveh och hedersförtrycket.