Geschlossene Gesellschaft / Kunstwerke, Berlin

Publicerad
Uppdaterad
På museerna i Berlin byggs utställningarna kring en tanke, inte på en enskild konstnär från vaggan till graven. De vill inte bara redovisa utan också fråga och undersöka något vi ännu inte vet.
Här har man samlat 15 konstnärer för att reflektera över vad ett fängelse är, under rubriken Geschlossene Gesellschaft (Det slutna samhället). KW, förkortning av Kunstwerke, är ett hus för samtidskonst inrymt i en före detta margarinfabrik i de tidigare nedslitna kvarteren bakom synagogan som numera har snyggats upp och blivit ett område för gallerier och modebutiker. Men för oss som minns tiden före 1989 är stämningen omisskännligen Östberlin.
Man kunde tro att öst skulle västifieras men det blev snarare tvärtom för hela det kulturellt vitala Berlin utspelar sig i här i Mitte, långt från det kommersiellt glittriga skyltfönstret Kurfürstendamm.
KW är en av Berlins viktigaste konstinstitutioner med en doft av vänsterideologi, experiment och 68. Men utan all amatörism, för utställningarna är utsökt installerade och på alla sätt professionellt genomförda.
Vad är ett fängelse? Om det har sociologer, jurister, journalister och historiker en hel del att berätta – men konsten har förmågan att utforska också något mer; det är ju därför den finns till. I första rummet möter en videoinstallation av Fiona Tan med projicerade porträtt av fångar och personal från två amerikanska fängelser; de betraktar oss i helfigur med knappt märkbara rörelser.

Vilken är skillnaden mellan vakt och fånge? Gregor Schneider har byggt en fängelsekorridor där vi kan kliva in i en exakt kopia av en isoleringscell på Guantánamo. I ett annat rum rullar Robert Bressons mästerverk från 1956, En dödsdömd har rymt. Och på nästa våning en serie filmade intervjuer med den karismatiske Antonio Negri som tillsammans med Michael Hardt skrivit en ganska hårt uppvispad vänsterretorisk traktat om multituden; här berättar han om sin erfarenhet som fånge efter en flerårig fängelsedom för samröre med De röda brigaderna. Han säger bland annat: ”Många är friare i fängelset än de som är utanför.”
Det slutna samhället syftar naturligtvis först och främst på fängelset men kan också prövas på världen utanför, för utställningen ställer obekväma frågor om friheten och dess gränser. Lever vi utan att riktigt förstå det i ett piranesiskt fängelse, i det smygande kontroll- och övervakningssystem som Foucault beskrivit och som FRA ville göra alltmer finmaskigt? KW ger inget svar, skriver oss inte på näsan men låter var och en tänka.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag