En trippad utställning om mode på Fotografiska

Tobias Gremmler, ”The changing room”.
Foto: Fotografiska
Philip Warkander.
Foto: OLLE SPORRONG


Kulturvärldens intresse för modevärlden börjar nästan bli för stort.
Philip Warkander ser ”The changing room” på Fotografiska. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I många år var det vanligt att klaga över att mode inte ansågs vara en lika betydelsefull konstform som konst och litteratur. Jag minns det väl, och deltog själv ofta i klagokören. Idag är dock läget det rakt motsatta – på kultursidor diskuteras mode numera mer än gärna, flera universitet ger kurser i modehistoria och museer landet runt tävlar om att göra utställningar på temat. Kulturvärldens entusiasm inför allt moderelaterat framstår i dag tvärtom nästan som överdriven. 

Senast i raden att vilja kapitalisera på allmänhetens modeintresse är Fotografiska. Tyskfödde konstnären Tobias Gremmler har länge arbetat med digitala uttryck, vilket gör honom till ett strategiskt utställningsval. Hans serie med loopade kortfilmer föreställer mänskliga gestalter, som ständigt verkar förvandlas till klädfragment och sedan tillbaka till människokropp igen. Holografiska effekter och helväggsprojektioner skildrar figurer som hela tiden skiftar och byter form. Gestaltningen, särskilt i kombination med Gremmlers specialkomponerade ljudlandskap, är suggestiv. I filmerna pågår ett drömlikt skeende utan vare sig tydligt narrativ eller ens igenkännbara former. 

Helst ska även besökarna inspireras så av scenografin att de spontant vill göra gratisreklam genom att sprida filmer och bilder av den via sociala medier.

Enligt en väggtext föreställer hans ”The changing room” ”en värld där kläder faktiskt kan växa ur människors hud”. Det är en tacksam upplysning, för verken i sig är svåra att förstå enbart genom att betrakta dem. Dessvärre erbjuder väggtexterna bara enstaka ledtrådar – inte ens jag, som arbetar heltid med att tänka på mode ur diverse filosofiska perspektiv, begriper särskilt mycket. Men kanske man inte behöver förstå tankarna bakom för att njuta.  

Utställningen är alltså vacker, men framförallt ger den ett trippat intryck. Det är inte så konstigt – det stora intresset hos museer och utställningshallar för mode sammanfaller med ett ökat behov av att göra Instagramvänliga utställningar. Det räcker alltså inte bara med ett publikfriande ämnesval, helst ska även besökarna inspireras så av scenografin att de spontant vill göra gratisreklam genom att sprida filmer och bilder av den via sociala medier. Därför är scenografin lika viktig som verken den ramar in. 

Tobias Gremmler, ”The changing room”.
Foto: Fotografiska

”The changing room” kan också sägas spegla det stora intresset för digitalt mode som råder just nu. I snart tusen år har mode uttryckts genom kläder. I takt med digitaliseringen tillbringar allt fler, särskilt unga, allt större del av sin vakna tid framför olika skärmar, där de umgås i helt digitala världar. Detta har inte bara öppnat marknaden för plagg som endast existerar online, i rent digitalt format, utan har också visat att mode inte längre nödvändigtvis behöver ges ett textilt, tredimensionellt uttryck. 


Philip Warkander är författare, doktor i modevetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

KONST

Tobias Gremmler

The changing room

Fotografiska, Stockholm

Till 17/4 2022

”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta, säger”, säger Horace Engdahl.