Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det här kan vi lära oss av miljonprogrammet

Från "New Eelam" av Christopher Kulendran Thomas. Foto: JAN WINDSZUS
En muralmålning av Alexander Dienka. Foto: OKÄND / TENSTA KONSTHALL
Från byggandet av området Råslätt i Jönköping 1968. Foto: OKÄND / TENSTA KONSTHALL
Foto: MIKAEL SJÖBERG

Tensta konsthall visar på bristen av bostäder som folk har råd med.

Dan Hallemar påminns om en tid när regeringen byggde sunt och rymligt till folket.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ARKITEKTUR. Vad kan man lära sig av de hus som byggdes under miljonprogrammets tid? 

En hel del, visar det sig när man ser den lilla fina utställningen ”Välfärdselement” av Erik Stenberg och Helena Westerlind, som nu visas på Tensta konsthall. 

1967 skriver den svenska regeringen att ”hela befolkningen ska beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till rimliga kostnader”. För att snabbt kunna bygga många, gärna hyfsat stora bostäder, måste byggandet rationaliseras. Man behöver färdiga betongelement, som legobitar, som kan tillverkas på fabriker och sedan sättas ihop på olika sätt. 

Välgjort miljonprogram

I slutet av 1960-talet fanns sexton olika så kallade stomelementsystem för bostäder. Idag när man bygger nya bostäder finns bara fyra. Möjligheterna till variation i valfrihetens tid är långt färre än de var 1967, konstaterar Stenberg och Westerlind i utställningen. Det svenska miljonprogrammets betongsystem var, i jämförelse med andra prefabricerade system runtom i världen, extremt välgjorda, med generösa planer och bra material. 

 

LÄS MER – Städerna måste börja byggas för alla

 

Samtidigt visas utställningen ”New Eelam” av Christopher Kulendran Thomas i konsthallen. Den är en utopi om en värld bortom nationsgränser, där de digitala molnen ska göra oss fria. Resultatet är paradoxalt nog den lokala arkitekturens återkomst. I det här fallet har det lett till att Konstfacksstudenter har byggt möbler till ett klassrum i konsthallen, för till exempel de språkcaféer man har där. 

Väldigt fint

Det har blivit väldigt fint och verkar användas och de som sitter där och sliter med det märkliga språket svenska har också lämnat sina nationer. Men de har inte kommit hit via det digitala molnet.

Stenbergs och Westerlinds vinkel på bostadsfrågan är konkret och beprövad, Kulendran Thomas är synnerligen diffus. Båda saknar dock det mest nödvändiga: En politik som skulle vilja att det byggdes bostäder som fler har råd med.

 

ARKITEKTUR

 

VÄLFÄRDSELEMENT

Erik Stenberg och Helena Westerlind

New Eelam: Tensta

Christopher Kulendran Thomas

Tensta konsthall, Stockholm

Till 14/1 2018

 

Dan Hallemar är kritiker på Expressens kultursida. Han driver också Staden, en podcast om arkitektur.

 

LÄS MER – Statistiken borde spelas upp på Sergels torg 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!