Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Timglas är romantiska men inte mycket mer

Luca Frei, utan titel, 2003.Foto: HELENE TORESDOTTER
Foto: MIRIAM PREIS

Luca Freis konst för tankarna till lek och experiment.

Sara Berg saknar något djupare bland alla processer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vid första anblicken ser Luca Freis ”Från dag till dag” ut som en blandning mellan det danska vetenskapscentret Experimentarium och ett lekrum. Bjärta textilmoduler ligger placerade bredvid plywoodbord som lånat formen av knubbiga fjärilar och på ena väggen kan man pyssla fram sina egna ord med hjälp av magnetiska jättebokstäver.

En ödmjuk hyllning till alla dem som inspirerat honom.

Men när Malmö konsthall nu ger den schweiziskfödde konstnären en retrospektiv separatutställning – i den stad där han bott och arbetat i 20 år – kan den snarast betraktas som en ödmjuk hyllning till alla dem som inspirerat honom genom åren. Bland förebilderna finns såväl Bauhaus-formgivaren Marianne Brandt och möbeldesignern Mart Stam som pappan och Pasolini.

Luca Frei, "Circular arrangement for sitting, standing, and dancing", 2019.Foto: NICK ASH / Nick Ash

Freis konstnärskap bygger på samplingar och modernistiska vidareutvecklingar av existerande verk, han samlar på citat som sätts i ny kontext och han använder sin familjehistoria för att bearbeta och gestalta personliga erfarenheter.

Romantiskt men lite för grunt.

Det är en sympatisk och stundtals intrikat arbetsmetod. Som i den flerdelade installation där modulerna ingår, tillsammans med väggskulpturer och en serie målningar. Grunden till verket är ett geometriskt flödesschema som används för att kommunicera en process. Här kommunicerar de olika delarna med varandra i ett slags metasamtal.

Luca Frei, "The Sun 24 Hours", 2011.Foto: DAVID AEBI / DAVID AEBI

Ibland hade jag dock önskat att verken fått ytterligare en dimension, att tanken tänkts ett varv till. Att låta besökarna vända på timglas i långa rader, som en illustration av evig tid, är romantiskt men lite för grunt – även om flyttlådorna med texten ”Fragile” räddar symboliken något. Och det ouppförda, offentliga verket ”Malmö vid dag och natt”, ett August Palm-citat i spegelbokstäver, hade behövt sin utomhusmiljö för att komma till sin rätt. Här blir det mer grafik och yta än eftertanke.

Jag uppskattar däremot hur utställningen byggts i finurlig samklang med konsten. Precis som en rundvandring i konsthistorien ger nycklar till verken, behöver man gå en fysisk runda i rummet för att fullt ut förstå vad man ser.

 

KONST

Från dag till dag

Malmö konsthall.

Till 30/8

 

Sara Berg är kritiker och medarbetare på Expressens kulturredaktion.