Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är inte bara SD som vill bestämma över konsten

Kulturminister Amanda Lind.Foto: PELLE T NILSSON / SPA
Therese Bohman.Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Sölvesborgs aversioner mot menskonst har lett till ramaskrin.

Therese Bohman påminner om att staten är minst lika klåfingrig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Den senaste tidens debatt om Sölvesborgs kommuns framtida konstinköp är i allt väsentligt en pseudodebatt. Det som hänt är att SD-ledda Sölvesborgs kommun har beslutat att den konst som köps in framöver inte ska vara av typen ”utmanande samtidskonst” utan ”klassisk och tidlös”.

Om man nu inte har hört talas om Sölvesborg omfattande samling samtidskonst tidigare, så är det för att den inte existerar: Kommunen har, som Linda Fagerström konstaterar i en krönika i Sydsvenskan, inte haft en budget för konstinköp på 20 år.

Ett slags uppbyggligt korrektiv till den dekadenta samtiden

Utspelet är alltså en ren symbolfråga. Men givetvis säger det något om vilket samhälle SD önskar och vilken roll de vill att konsten ska ha i det, som ett slags uppbyggligt korrektiv till den dekadenta samtiden.

Så den som hoppas på att få sin konst inköpt av Sölvesborgs kommun i framtiden gör alltså bäst i att ägna sig åt till exempel traditionellt landskapsmåleri. Den som däremot söker projektbidrag från Kulturrådet, som varje år delar ut 2,5 miljarder kronor till konstnärlig verksamhet, gör bäst i att skicka in en ansökan som utöver konstnärlig kvalitet kännetecknas av ”förnyelse och utveckling”, ”barn- och ungdomsperspektiv” och/eller ”rättighetsperspektiv: mångfalds-, jämställdhets-, hbtq-, och tillgänglighetsperspektiv”.

Det får också sägas spegla vilken typ av samhälle man hoppas att konsten ska hjälpa till att skapa.

Det må vara ett utmärkt progressivt och tolerant samhälle, men jag kan ändå komma på en uppsjö begåvade konstnärer som inte skulle passa in i ett projekt med stöd från Kulturrådet med sådana kriterier. Inte för att de är emot ett sådant samhälle, utan för att det inte har något med deras konstnärliga verksamhet att göra överhuvudtaget.

Ingen har velat förbjuda vare sig menskonst eller skulpturer utan tillgänglighetsperspektiv.

Det är nämligen konstens privilegium att få vara totalt samhällsonyttig. Kanske är det svårt att förstå, eller till och med lite provocerande, för en politiker som ska besluta om pengar till konst.

Det är givetvis ingen rättighet att bli inköpt av en kommun eller att få pengar från Kulturrådet. Och ingen har velat förbjuda vare sig menskonst eller skulpturer utan tillgänglighetsperspektiv. Men det är alltid ett problem när politiker vill att konsten ska tjäna just deras syften, oaktat vad dessa syften är.

Nu är ju inte konsten här och kan försvara sig, men om den var det hoppas jag att den skulle citera Gunnar Ekelöf: ”Non serviam”. 

Jag tjänar inte. Håll er borta. Gärna betydligt längre bort än på armlängds avstånd.

 

 

Therese Bohman är författare samt konstredaktör och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Aftonland”.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Karolina Ramqvist samtalar med Daniel Sjölin om livet, nya romanen och skrivarskam.

 

LÄS MER – Lars Vilks: Konst är våld, grymhet och orättvisa 

LÄS MER – Valerie Kyeyune Backström: Moderna museet har tappat bort leklusten