Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den nordiska paviljongen lämnar pekpinnarna hemma

Ur finska konstnärsduon nabbteris 3D-animation i Venedig. Foto: NABBTEERI
Detalj ur Ingela Ihrmans installation "A great seaweed day". Foto: PIRJE MYKKÄNEN / FINNISH NATIONAL GALLERY
Hanna Johansson. Foto: PRIVAT

På lördag öppnar Venedigbiennalen dörrarna för 2019 års utställning.

Hanna Johansson äcklas och tjusas av den nordiska paviljongen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Nordiska paviljongen i Venedigbiennalens utställningsträdgård är så smakfull att det nästan känns parodiskt. Ritad av den norske arkitekten Sverre Fehn är den en ljus rektangel i betong där två av fyra väggar utgörs av breda panoramafönster; tre träd reser sig mitt i rummet som oregelbundna kolonner. På bilder från paviljongens invigning 1962 är träden spretiga som tonåringar. Nu är de ståtligare, bredare, äldre.

På årets utställning ”Weather report: forecasting future”, skapad av Kiasmas direktör Leevi Haapala och curator Piia Oksanen, skulle man lätt kunna missta träden för konstverk. Samtliga av de tre konstnärer som här visas upp – norska Ane Graff, svenska Ingela Ihrman och den finska duon nabbteeri, bestående av Janne Nabb och Maria Teeri – tar avstamp i förhållandet mellan människan och andra organismer, ett ämne som har aktualiserats de senaste åren sedan detta förhållande har seglat upp som en akut politisk fråga.

Installationsvy över Ingela Ihrmans "A great seaweed day". Foto: PIRJE MYKKÄNEN / FINNISH NATIONAL GALLERY

Installation av sjögräs

Ingela Ihrmans ”A great seaweed day” är en sjögräsinstallation av handgjorda skulpturer i en mångfald av material som på avstånd ser ut som en sak men på nära håll snabbt avslöjar sig som någonting annat. Algerna är skumgummi och textil. Färgerna är underbara, som blod och juveler.

Titeln kommer från societetsfrun och marinbiologen Margaret Gattys dagbok, där vissa dagar rätt och slätt sammanfattades med orden A GREAT SEAWEED DAY i versaler. I sitt herbarium samlade Gatty nästan 9000 arter fram till sin död år 1873. Om detta läser jag i det första numret av Seaweedsbladet, en lokaltidning som distribuerades i Malmöområdet Seved från 2017 och nu har tryckts i ny upplaga till biennalen. 

Fan av pappaskämt som jag är skrockar jag till av namnet, men denna ordvits är faktiskt kongenial med Ihrmans installation: intresset för skenbart separata saker som liknar varandra, förankringen i humaniora och i människans interaktion med naturen, och därmed med sitt eget salta, hala ursprung. 

Sandsäckar och kvalster

I Ane Graffs kabinett – ”Cabinets of inflammation” – har hon skapat kristaller och korallrev av material som tandkräm, hårfärg och smink. Det är hypnotiserande vackert och samtidigt något sjukligt i hur kabinettens innehåll väller över, ut på det ljusgrå betonggolvet. Samma golv täcks en bit därifrån av nabbteeris mjuka skulpturer som liknar sandsäckar eller småsten. 

Där visas också en 3D-animerad film, ”Ethnographies of a homespun spinelessness cult and other neighbourly relations”, med en estetik som ofta anspelar på förstoringar av sådana arter vi inte kan se med blotta ögat, som kvalster.

Det är äckligt och poetiskt. Utställningens titel till trots kommer verken inte med några prognoser – och det är som det ska vara. Vill man sia i framtiden är det antagligen bättre att titta på träden. 

 

LÄS MER – Hanna Johansson: Kalifornien brinner och det är helvetet

KONST

WEATHER REPORT: FORECASTING FUTURE

Nordiska paviljongen, Venedigbiennalen 

Venedig, till 24 november

Hanna Johansson är tf konstredaktör, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. 

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Gäst är Fredrik Virtanen. Programmet finns också som podcast.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!