Nakna sanningen om samisk konst

RECENSION. En äldre DN-profil står längst fram på pressträffen och frågar en av världens främsta konstnärer, Britta Marakatt-Labba vilket material hon använder. Nån gång måste ju vara den första. Men lite pinsamt är det. På pressvisningen ”Bakom hörnet vindens jojk” är vi flera som panikartat antecknar namn vi inte kan stava till medan curatorerna Carola Grahn och Maria Ragnestam presenterar deras konst. Skyltarna har inte kommit upp än. 

Samlingsutställningen med 15 samiska konstnärer från Sverige, Norge och Finland innehåller konst i många material och fyller alla våningarna på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Det är nåt med okunskapen om det samiska som är problematiskt och smärtsamt. Samtidigt spelar det ingen roll framför Synnøve Persens impressionistiska gulvita målning ”Bleeding sun”. Solljuset som speglar sig i snön före polarnattens inträde. En mäktig förhöjd naturupplevelse.

I taket hänger Outi Pieskis verk (hon som skapat nya entrén till Nordiska museet) ”Gurzot ja guovssat”, dekorativa fransar i v-formationer, som fåglar mot himlen, eller grupp kvinnors bortvända ryggar, somliga med sorgens svarta fransar. I rummet svävar också Máret Ànne Saras Game-of-thrones-aktiga krage ”Loaded”, sammanbundna renkäkar som strålar vasst utåt och påminner om tvångsförflyttningarna och tvångsslakten av renar. Ett annat sorts våld yttrar sig i Marja Helanders måleriska foton på exploaterade fjäll. Ibland sätter hon sig själv i bilden som ett spratt. Naken, med kaninöron eller ekorrsvans. De där kontrasterna mellan humor och allvar finns i flera av verken, en välgörande comic relief. Men när jag slutligen förstår att de blanka keramiska skulpturerna på metallhyllorna i Erika Stöckels verk ”Input/Hidden/Output” handlar om kroppar och rasbiologi blir jag nästan illamående. 

Britta Marakatt-Labbas textilkonst är utspridd i de olika rummen. Sedan hon slog igenom på Documenta 14 i Kassel 2017 är hon en verklig tungviktare inte ”bara” inom den samiska konsten. De små urmödrarna med röda hättor som sitter i den hotade björkskogen och mannen på skidor som bajsar i snön. Vilken berättare hon är. Hennes förment vänliga broderi om döda träd korresponderar med Martti Aikios och Joar Nagnos skarpa videoverk ”Truth and reconciliation tarp” där vi får svart på vitt vad majoritetssamhället har gjort mot Sapmi i form av dammbyggen. Mot det som inte är vårt. ”Kommer det att läka?” frågar texten. Den nakna sanningen är att det inte kommer att göra det. Men hårdare blir inte de politiska käftsmällarna på Sven-Harrys. Gå dit och lägg namnen på minnet. 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.

Lyssna på Lunch med Montelius

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.