Konsten som tar oss med in i våra hem

Speglar ur Malmö Konstmuseums samling.
Foto: HELENE TORESDOTTER
Charlotte Gyllenhammar, "På mattan", 2006.
Foto: HELENE TORESDOTTER
Meta Isaeus-Berlin, "Almost as usual", 1997
Foto: HELENE TORESDOTTER
Charlotte Wiberg.
Foto: Privat.

Malmö konstmuseum gör plats för flera verk ur sin samling.
Charlotte Wiberg tycker att utställningens tema är kongenial med samtiden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När ska vi få ett nytt konstmuseum i Malmö? Jag vet inte hur många decennier det har varit på tal. Under tiden sitter det befintliga Malmö konstmuseum på fantastiska samlingar utan plats att ställa ut dem.

Personalen är kreativ och gör vad den kan, vilket blir tydligt i utställningen ”Hem” som till stor del bygger just på de egna samlingarna. Och temat är kongenialt. Under pandemin har hemmet sannerligen fått större betydelse än vanligt, och nu när en stor ström av emigranter från Ukraina kommer till Sverige, påminns vi om hemmets prekära men samtidigt nödvändiga existens. 

Att vi låser om oss indikerar förstås att vår trygghet befinner sig i en större situation av otrygghet.

Utställningen är indelad i fyra avdelningar, var och en döpt efter ett nyckelverk i respektive del. Första avdelningen kallas ”Safety”, där Isa Anderssons verk med samma titel är ett nyckelverk i två avseenden – en nyckel som både fungerar som ett vapen och ett verktyg för att öppna och låsa. Att vi låser om oss indikerar förstås att vår trygghet befinner sig i en större situation av otrygghet.

Av Carl Larsson.
Foto: Helene Toresdotter/Malmö konstmuseum

I den här avdelningen återfinns föga förvånande Carl och Karin Larssons idyll från Sundborn, men också Magnus Denkers fotografier från miljonprogrammen, i dag kallade ”utanförskapsområden”, och Berit Lindfeldts ”Nattvandring II”, där den hemtrevliga soffan förvandlats till ett främmande, förvridet objekt.

Fågelburen symboliserar hemmet i flera verk: I ”Bur till enlig mand” av Jes Brinch bor mannen i en gyllene bur, medan kvinnan bokstavligen håller sig på mattan i Charlotte Gyllenhammars verk betitlat just ”På mattan”. I Nina Beiers tolkning av fågelburen är den i stället fylld av handmålat porslin. Här finns även Britta Marakatt-Labbas fantastiska färglitografier ”Mardröm” och ”Kråkorna”, påminnande oss om att vår koloniala historia inte bara handlar om fjärran platser. 

...en uttryckslös avatar robotsjunger om social alienation...

I utställningens avslutande del ”Almost as usual”, tittar vi närmare på oss själva som hemmets innanmäte. Där är vi den frånvarande entiteten i Meta Isaeus-Berlins installation med bord, stolar, lampa och skåp, men framträder desto tydligare vid väggen av speglar från olika århundraden. 

Här finns även en av mina favoriter i utställningen, det inlånade verket ”Now I see things for the way it is” av Aske Thiberg, som är en animation i form av en liten musikal där en uttryckslös avatar robotsjunger om social alienation till Thibergs egen musik. 

”Hem” är en lyckad utställning oavsett om du vill fundera mer över hemmet som fenomen och begrepp eller om du bara vill se enskilda konstverk att förälska dig i. 


KONST

HEM

Malmö konstmuseum

Till 6/11


 Av Charlotte Wiberg

Charlotte Wiberg är kritiker på Expressens kultursida.



Lunch med Montelius: ”Utan hänsyn”

https://embed.radioplay.io?id=114675&country_iso=se

KULTURPODD. Så känns det att vara med i Marianne Lindberg De Geers dagböcker. Så hanterade Annika Hallin sin förekomst i Lars Noréns dagböcker. Dessutom – kända personers oväntade cv.