Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De var tidiga med menskonst och unisex

Från utställningen ”Ich bin” på Louisiana. Foto: Poul Buchard / Broendum&Co
Från utställningen ”Ich bin” på Louisiana. Foto: Poul Buchard / Broendum&Co
Från ”Katja of Sweden” på Kulturen. Foto: Viveca Ohlsson/Kulturen
Foto: MIRIAM PREIS
Katja of Sweden omgiven av två modeller. Foto: BONNIERARKIVET

Kvinnor förväntades föda barn och bära opraktiska kläder.

Sara Berg ser feministisk kompromisslöshet och bekvämlighet i två konstutställningar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. På ett av den österrikiska konstnären Birgit Jürgenssens (1949-2003) mest kända självporträtt poserar hon iförd ett tredimensionellt förkläde. Det föreställer en spis, med en bulle i ugnen. Själv vägrade hon att rätta sig efter samtidens hemmafruideal. Hon gifte sig aldrig och fick inte heller några barn.

Istället ägnade hon livet åt att bryta mot normer. Hon avskydde roller – oavsett om det var könsroller eller påtvingade epitet – så mycket att hon inte ens ville hålla sig till en enda konstart eller ett motiv. Så fort hon blev förknippad med en genre eller ett uttryck, bytte hon riktning.

Jürgenssen tillbringade 1970-talet med att teckna kvinnor fångade i hemmafrurollen, göra tidig menskonst och att protestera mot den manliga dominansen inom konstvärlden.

Louisianas sevärda utställning ”Ich bin” har tagit fasta på denna bångstyriga bredd och visar teckningar bredvid fotografier, textiltryck intill skulpturer. Men oavsett medium, rymmer konsten alltid en feministisk underton.

Jürgenssen tillbringade 1970-talet med att teckna kvinnor fångade i hemmafrurollen, göra tidig menskonst och att protestera mot den manliga dominansen inom konstvärlden. Hon var så oerhört trött på män och precis som bland andra Cindy Sherman (född 1954) kämpade hon alltid för kvinnans rätt att definiera sig själv.

På Kulturen i Lund visas en annan feministisk pionjär. Modeskaparen Katja Geiger (1920-2017) blev en fullkomlig exportsuccé på 1960-talet med sina färgglada och uttrycksfullt mönstrade jerseyklänningar, lanserade under varumärket Katja of Sweden.

Fickorna skulle sitta där händerna ville vara, inte där de fungerade bäst rent estetiskt.

Också hon hade svårt för samhällets förväntningar på kvinnan och även om hennes kläder var visuellt genomtänkta och uttrycksfulla, så var de först och främst praktiska och bekväma. Fickorna skulle sitta där händerna ville vara, inte där de fungerade bäst rent estetiskt. Skorna var mjuka och lättburna och hade alltid kvinnans välbefinnande i fokus.

Hennes skor är omöjliga att gå i, men de berättar för betraktaren hur mångfacetterad en kvinna kan vara.

Birgit Jürgenssen skapade skor med ett annat syfte. Hon tog ett av de mest fetischförknippade föremålen, dissekerade det och byggde om det till skulpturer som snarast drev med, och protesterade mot, bilden av kvinnan som ett sexuellt objekt. Hennes skor är omöjliga att gå i, men de berättar för betraktaren hur mångfacetterad en kvinna kan vara.

Själv var Jürgenssen inte alls särskilt högljudd eller exhibitionistisk. Hon kände sig ofta mer besläktad med naturen än med samhällets snäva förväntningar på individen och i flera av hennes teckningar avbildas kroppen i symbios med växter och djur.

Hon skulle aldrig ha tagit på sig någon av Katja of Swedens grälla klänningar, men hon hade garanterat sympatiserat med tanken bakom de praktiska och följsamma plaggen. Det skulle för övrigt knappt Katja Geiger heller. Hon föredrog enkelt skurna, vita kläder. Judodräkten var en favorit, okomplicerad och unisex. Som ett oskrivet blad.

KONST

ICH BIN

Birgit Jürgenssen

Louisiana, Danmark

Till 22/9

KATJA OF SWEDEN

Kulturen, Lund

Till 23/2 

Sara Berg är kritiker på Expressen Kultur.