Dan Wolgers fortsätter att fnissa i kulisserna

RECENSION. I en tid när identitetspolitisk konst håller på att avlösas av en återgång till det klassiska måleriet, känns Dan Wolgers metakonstverk och konceptuella readymades nästan lite... clowniga? Där står han med sina signerade tygtrasor och glödlampeskulpturer och fäktas mot ett etablissemang som han numera får sägas vara en del av – trots att han lämnat sin plats som ledamot i Konstakademien.

Ändå lyckas Wolgers vara ständigt underhållande, om än lite mindre överraskande med åren. Just nu är han trippelaktuell. Dels ställer han ut på två håll i Skåne samtidigt: på Galleri Arnstedt i Östra Karup visas nya verk och på Falsterbo konsthall visas en retrospektiv utställning, dels firar han 40 år som konstnär. Själv bryr han sig inte så värst mycket om den titeln.

Det kan man läsa i utställningskatalogen ”Elementa” (70/70 Bokförlag), som är en ovanligt fyllig och personlig intervjubok. Den innehåller långa och till synes oretuscherade samtal mellan Wolgers och curatorn Johan Petterson, följda av stycken där konstnären i efterhand kommenterar sina egna svar. I samma anda har vart och ett av de många verken i utställningen försetts med förklarande skyltar, vilket ger betraktaren en välbehövlig inblick i den kreativa tankeprocessen.

Konsten är ett medel för att uppnå någonting större än det fysiska objektet.

För hos Wolgers – liksom hos andra konceptkonstnärer, bland andra idolen Marcel Duchamp – är idén bakom verket lika viktig som verket i sig. Ofta viktigare. Till exempel har en vit låda på väggen kopplats till en tryckknapp på golvet. Detta är skulpturen ”Bra gjort” och det är precis vad Wolgers röst utropar när man trampar på knappen. En uppmuntran att interagera med konsten, som betraktaren annars ”endast motvilligt samspelar med”, förklarar informationsskylten.

Allting hos Dan Wolgers rör sig i cirklar och krumbukter och den lekfulla inramningen får honom att påminna om Peter Johansson, fast med mindre svärta. Konsten är ett medel för att uppnå någonting större än det fysiska objektet. På 90-talet sålde Wolgers kopior av sin egen bilnyckel som ett moraliskt experiment, skulpturerna byggda av glödlampor driver med föreställningen om konsten som unik och nyttig och den runda matta som liknar ett öga är en uppgörelse med den retinala konsten, alltså den som träffar näthinnan i stället för intellektet.

Att skapa konst som går djupare än det som ögat ser är en strävan som sammanfattas allra bäst i ett av Wolgers mest kända verk: telefonkatalogen som han fick i uppgift att formge, vilket resulterade i att han prydde omslaget med sitt eget namn och nummer. Här har han tagit idén ett steg längre: katalogen finns med i utställningen, men ligger i mitten av en obruten bunt kataloger och är alltså omöjlig att se. Den kräver både tankekraft och förkunskap för att bli verklig.

Att visionen om konsten trumfar det fysiska objektet är en inställning som närmar sig Jenny Holzers truismer. I vissa verk har den dock dragits något för långt. På övre våningen hänger glasförsedda ramar på rad. Några innehåller speglar, andra mindre ramar med tomma ytor i olika färger, som en platt manifestation av Wolgers-citatet: ”Jag tror att det är sant att konsten visar en människa som betraktar sig själv”.

I stället väcker de förmodat självklara verken – som diverse signerade föremål och en förstoring av en grisfigurin – fler funderingar. Och någonstans står Dan Wolgers och fnissar i kulisserna.

Sara Berg är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Avslöjaren som blev hackad

Han avslöjade Allra – men ratas av journalistpriserna. Patrick Siegbahn på Småspararguiden gästar Expressens mediepodd. Och Expressens Anna Friberg medverkar från OS i Tokyo. Med Karin Olsson och Magnus Alselind.