Anna Camner / Galleri Natalia Goldin, Stockholm

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

 Jag minns Anna Camners debut för ett par år sedan, en svit minutiöst och gammalmästerligt målade blommor, som ur en viktoriansk flora. Men alla till synes älskliga blomster visade sig vara dödligt giftiga, en bukett Fleurs du mal.

 I sin utställning på galleri Natalia Goldin utvecklar hon nya variationer på samma tema: metamorfoser mellan oskuld och ond bråd död, mellan förföriskt och förgängligt. Jag kommer att tänka på Georges Batailles läsning av Emily Brontës Svindlande höjder; att den unga författarinnan trots sin moraliska renhet och oskuld hade en sådan insikt i det Onda, i dödens dragningskraft: ”På så sätt blir det Onda inte bara uslingens dröm utan även det Godas dröm”.

 Allra starkast blir Anna Camner när hon håller ett behörigt avstånd till en surrealistisk rekvisita, till exempel i Pesthymnen, en nutida barock allegori med sitt ödsliga tomrum, den tilltrasslade spindelvävens oändligt fina linjer, spindeln som suger blodet ur insekten och den stora råttan i en plötslig rörelseoskärpa mitt i den hallucinatoriskt klara stillheten.

FAKTA

ANNA CAMNER | Galleri Natalia Goldin, Stockholm | Till och med 29/3