Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Algoritmerna tar över stadsrummet

Installationsbild från Munchtriennalen med Harun Farockis ”Parallel” I–IV, 2012–14.
Foto: Munchmuseet
Hans Carlsson.
Foto: Privat

Munchtriennalens första upplaga ställer frågor om var gränsen mellan människa och teknik går.

Hans Carlsson påminns om den poetiska potential som finns i vår tillvaro.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Drygt två år för sent, och knappt ett år efter invigningen av Oslos nya Munchmuseum, öppnade den första upplagan av Munchtriennalen. Tanken är att den ska återkomma vart tredje år med nya, aktuella teman. 

Den första upplagan är döpt till ”The machine is us”, en rad hämtad ur filosofen Donna Haraways ”Ett cyborgmanifest” från 1985. Triennalen kretsar, precis som Haraways text, kring frågor om var gränsen mellan människa och teknik egentligen går. Tjugofem konstnärer deltar, ungefär hälften av dem från Norge, och de flesta verk visas i ett mörklagt och punktupplyst rum på det fjärde av det stora museets tretton våningsplan. 

Ett av verken kan sägas fungera som en nyckel till temat: Harun Farockis ”Parallel I–IV” från 2014. Den fyrkanaliga videoinstallationen är uppbyggd av sekvenser från dator- och tv-spel, samt av scener när programmerare skapar de virtuella miljöerna. En berättarröst redogör för hur spelvärldarna har gått från att vara konstruktivistiska – det vill säga skapats med uppsåtet att etablera en ny logik för visuell representation (tänk Pac-man) – till att bli allt mer fotorealistiska. Kanske är denna nya visuell kod som verkligheten reducerats till – vilket presenteras som ett kusligt förslag i ”Parallel” – på väg att bli mer välbekant än den verklighet den försöker representera.

Cory Archangels Twitterbot ”Hail Mary”.
Foto: Skärmdump

Vår perception och förståelse av omvärlden framstår i Farockis installation som redan förprogrammerad av en maskin-estetik. Tänk om, tänker jag när jag vandrar runt i ”The machine is us”, det inte bara gäller vårt seende, utan även våra känslor, drömmar och åsikter. Kusligt som sagt, men utställningens stora förtjänst är att den är mer nyfiket granskande än domedagsdystopisk. 

Oslos stadsrum försatt i algoritmernas våld alltså.

Underfundigt undersökande är till exempel Cory Arcangels nyproducerade ”Hail Mary”. Arcangels konst har sedan ett par decennier utmärkt sig för att med stor finess manipulera och leka med populärkulturens olika uttryck (som i verket ”Super Mario clouds” från 2002, där han tog bort allt utom molnen i tv-spelet Super Mario bros). För Munchtriennalen har han programmerat en twitter-bot som genererar ett emoji-partitur, där tempo till exempel anges med passande emoji: en snigel i stället för lentissimo och så vidare. Resultatet blir ett stycke livegenererad musik som under tre tillfällen även kommer att spelas upp med hjälp av klockorna i Oslo rådhus.

Oslos stadsrum försatt i algoritmernas våld alltså. Men i det här fallet är det inte, som hos datorspelstillverkarna i ”Parallel”, i ett försök att skapa en ogenomtränglig illusion av verklighet. I stället påminner ”Hail Mary” om den poetiska och fantasifulla potential som trots allt finns i vår människa-maskin-tillvaro.


KONST

MUNCHTRIENNALEN 2022

”The machine is us”

Munchmuseet, Oslo

Till 11/12


Av Hans Carlsson

Hans Carlsson är konstnär, curator och skribent.



Månens sällskap: Helig geometri

https://embed.podplay.com/manens-sallskap-1449/helig-geometri-136238/light?platform=podplay

PODCAST. Om den högsta formen av mystik. Och om att bli en glädjens clown på scen. En sökande podd från Expressen Kultur. Om samtidskultur, mytologi, religion och själva livsvillkoren för att vara människa. Med Eric Schüldt och Natalie Lantz.