Alexander Vaindorf / I skuggan av monumentet

Publicerad
Uppdaterad
Peter Cornell begrundar svensk nazism inför ett monument på Gävle konstcentrum.
På Millesgården har jag alltid känt mig illa till mods. Om svensk historia utvecklats på ett annat sätt hade Millesgården varit den ideala, representativa bostaden för en svensk duce med sin himlastormande men iskalla, moderniserade klassicism.
Min olust delas också av andra. Elzbieta Jasinka Brunnberg vittnade om en liknande upplevelse i en artikel i Moderna Tider. Att Carl Milles dessutom privat hyste sympatier för både fascism och nazism gör naturligtvis saken ännu mer infekterad.
En monumental konst i skärningspunkten mellan nationalhelgedom och en ideologisk avgrund: så frestande att undersöka! På Gävle konstcentrum har Alexander Vaindorf – lite i samma anda som konstnärerna Hans Haacke eller Günter Förg – iscensatt ett slags konstpolitisk essä om Carl Milles flygarmonument på Karlaplan i Stockholm.
Monumentet kröns av en heraldisk örn slående lik Tredje rikets emblem, fast Milles monument invigdes redan 1931. Och på Göteborgsbiennalen nyligen visade Vaindorf ett besläktat arbete om Mussolinis anläggning EUR i Rom; kanske är det Vaindorfs uppväxt i Sovjetunionen som gjort honom särskilt känslig för monumentens totalitära tonfall.

I Gävle låter han flygarmonumentet i jagform berätta sin historia i handskrivna anteckningar. Det beställdes från början som ett minnesmärke över störtade piloter, men har genom åren fått ideologisk laddning. Under 30-talet som en mötesplats för nazister, medan det bland ungsocialister blev en förhatlig symbol som sprayades med graffiti. I dag lever det ett mer stilla liv där fundamentets platta används av skateboardåkare.
Monumentet självt verkar bekymrat över all politisk uppståndelse och över Milles ord i ett brev om Nazitysklands inmarsch i Österrike 1938:
”Jag var alldeles hänryckt och måste hålla tillbaka tårarna. Måtte allt bara bestå och måtte Hitler, som jag verkligen tror på, få tid och hälsa att fortsätta sitt underbara arbete! Han är säkert sänd från ovan för att rädda Europa. Måtte Mussolini få leva, båda dessa män man beundrar så oerhört.”
Förhållandet mellan estetik och politik är sällan enkelt och det är det inte heller i fallet Milles; det framgår i studier av både Eva Nodin och Erik Näslund.
Inte heller Alexander Vaindorf är någon rasande bildstormare utan öppen för dilemmats komplikationer och medborgarnas förslag. Vad bör sparas och vad bör städas undan med risk att glömmas och bortträngas?
Det är frågor som diskuterats intensivt i samband med nedmonteringen av alla Leninmonument i Östeuropa, där de tomma socklarna stod kvar som ett slags minimalistiska skulpturer.

Vaindorf ger inget enkelt svar men leker med tanken att utifrån flygarmonumentet på Karlaplan skapa ett suggestivt skuggspel (som han gärna kunde ha gett en mer generös visuell gestaltning). I Gävle har han fört ut problematiken i det offentliga rummet och låter i skymningen projicera den hotfulla skuggan av örnens vinge på Stadshusgården.
Och ska vi uppfylla örnens egen önskan att flytta till Millesgården? Nej, varför inte låta den stå kvar; den vittnar bättre än något monument om den föga ärorika ambivalens som rådde också i detta land.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag