Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konst för evigheten av Anna Camner

GÅTFULL."Utan titel", 2012. (Bilden är beskuren.)

Foto: Jean-Baptiste Beranger
"Utan titel". Foto: Jean-Baptiste Beranger
"Utan titel". Foto: Jean-Baptiste Beranger
"Utan titel". Foto: Jean-Baptiste Beranger

Nils Forsberg imponeras av en återvändande Anna Camner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

ANNA CAMNER
Dunkler Frühling

Galleri Christian Larsen, Stockholm

Till 20/2

Onda blommor, döda råttor, kryp, svampar eller bara obestämbar vävnad… Är det faunan från Mordor, en Hieronymus Bosch från barocken eller en skicklig game art-konstnär? Konsthistoria korsas med populärkultur, man anar såväl växter från Venus som spindlar från Mars. Nej, Anna Camners små hyper(sur)realistiska oljemålningar är inte lätta att sortera in. Gåtfullheten växer ju mer längre man tittar och frågan dyker upp igen:Varifrån kommer det här?

Samtidskonsten 2016 kan indelas i subgenrer. Dels den konst som vill ställa frågor om och gärna aktivt ingripa i centrala företeelser från främlingsfientlighet till nyliberalism. Det är eliten, det teoristinna avantgardet. Ambitionerna är skyhöga, allmänintresset mer sällan så. Sedan finns politisk-socialt undersökande konst som faktiskt når ut och diskuteras utanför seminarierummen. Anna Odell. Makode Linde. Lars Vilks, förstås.

Provocerad kulturvänster

Åtminstone till de sistnämnda ställer sig konstvärldens elit lika skeptisk som kulturhuschefer och kulturvänster i allmänhet. De muttrar om populism, bristande komplexitet och, faktiskt för en gångs skull, dålig kvalitet. Det gör de bara när de är verkligt provocerade.

Så har vi den samtidskonst som når publik och som människor dessutom är beredda att betala för. Paletten eller Kunstkritikk.se ägnar den inte ens förstrött intresse, men den kan mycket väl få förhandsartiklar i Dagens Industri.

Utstrålar självförtroende

Som Anna Camner, när hon nu har sin första galleriutställning i Stockholm sedan 2008 (recenserad här av Peter Cornell 6/3 -08). Hon har skärpt uttrycket, fördjupat referensramarna och utstrålar det självförtroende som kommer av framgång.

Medan andra delar av samtidskonsten funderar på hur den ska hantera banaliseringen som den någonstans inser följer av den uppmärksamhet de så gärna vill ha, bygger konstnärer som Camner egna universa som inte går att orientera sig i med någon politisk karta. Fascinerande, samtida och, blir jag allt mer säker på, även framtiden.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!