Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konst: 90-talets 50-talister

Dennis Dahlqvist saknar den nya generationen antimodernister på Designed in Sweden

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

DESIGNED IN SWEDEN | Museum of London och Museum in Docklands | Till den 24/10

Bradley Ouinns utställning Designed in Sweden på Museum of London är tyvärr lika ytlig som hans bok Scandinavian Style, som publicerades i fjol på Terence Conrans förlag. Utställningen kan bäst beskrivas som en insnöad hyllning till det svenska 90-talet vilket domineras av de sedvanliga ny-modernisterna. Till exempel Claesson Koivisto Rune, Björn Dahlström, Ingegerd Råman, Ann Wåhlström och Pia Törnell. Trots att en ny generation antimodernister - bland andra Uglycute, Lagombra och Zandra Ahl - har lett den svenska formdebatten under de senaste åren saknas de på Designed in Sweden. Istället har man valt några betydligt "ofarligare", unga formgivare - till exempel Patrik Fredrikson och David&Martin. Vilket naturligtvis gör den här utställningen - som tyvärr sponsras av Svenska Institutet - till ett slags historieförfalskning Även om Terence Conran - som introducerade den skandinaviska stilen i sina Habitatbutiker på 60-talet - "bara" invigde Designed in Sweden vilar hans ande över hela utställningen. Precis som sin förläggare vill Quinn helst av allt att svensk design ska vara ett slags blond och blåögd funktionalism. I en nostalgisk programförklaring vältrar sig curatorn i naturromantik; ljuset, den majestätiska svenska skogen och det kristallklara vattnet. Referenser som brukar förknippas med svensk 50-talsmodernism.