Karl Ove Knausgård beskriver i en lång debattartikel i DN (20/5) Sverige som Cyklopernas land.
Jag känner en lätt desperation växa när jag läser. Ånej, inte ännu en sårad vit heterosexuell man, tänker jag. Jag tänker att jag vill ringa Knausgård och skrika i luren: ”Herregud, vi har redan massor av män i Sverige som det är väldigt synd om! Vi måste inte importera en till från Norge!”
För er som inte orkar läsa hela artikeln – den är ohämmat lång, det är som om DN aldrig känt till att vi måste rädda regnskog och spara papper i det här landet – går den alltså ut på att Sverige är ett skitland för att Ebba Witt-Brattström har angripit Knausgård i en annan artikel i samma DN.
Sverige är Cyklopernas land.
Själv kommer Knausgård uppenbarligen inte från Cyklopernas utan från Snorklarnas land. De evigt halvslaka snorklarnas självupptagna ständigt snorkelmätande land. Det är helt enkelt ofantligt synd om Knausgård.
Någon sa till mig, ”men Jonas, du fick ju ta massa skit i exempelvis burkadrev-debatten, Knausgård sätter ju ändå punkten på ett snävt debattklimat i Sverige”. Jag genmälte: han sätter inte punkten på ett snävt debattklimat när han sätter sig själv och hur sårad han är i centrum. Det blir bara ännu en lone riders kamp mot ”makten”.
När jag svarar på kritik försöker jag bortse från min egen person och förklara hur jag tänker i den sakfråga det gäller. På det sättet svarade jag i burka-debatten för något år sen.
I övrigt är min linje att ta skit. Att inte gå i svaromål varje gång nån tycker jag är dålig eller dum i huvudet.
Problemet med de heterosexuella vita männen är att de aldrig fått lära sig att ta smällar. Att ta skit.
Därför tjuter de högt när de blir slagna.
Och kräver utrymme.
Massor av utrymme.
Spaltmeter med utrymme för sin kränkthet och sin sorg.
Kvinnor och bögar och transpersoner har inte tid att tycka synd om oss själva.
Vi har en kamp att föra.
Till skillnad från andra som mest har en kamp att sälja.
Knausgård gnäller om att han kallas pedofil och snart kan hans barn faktiskt läsa, vad ska de tro? Men älskade lilla gubben, är verkligen det första dina barn kommer läsa litteraturprofessor Brattströms artiklar på kultursidan?
Skärp dig!
Men allt detta hade jag med glädje ignorerat om det inte hade varit för att Knausgård plötsligt och utan förvarning försvarar Sverigedemokraterna som ingen annan till skyarna hyllad kulturpersonlighet gjort i landet förut.
Han kallar SD för ett ”legitimt” parti, han hånar Stefan Löfven för att Löfven kallar partiet nyfascistiskt, han påstår dessutom att ”alla vet att det inte stämmer” men att ingen vågar säga ifrån. Att i varje annat land hade det varit en skandal men i Sverige vågar vi inte se verkligheten så som den är, som de gör i exempelvis Danmark.
Lite senare i den långa texten skriver han att cykloperna aldrig är ”så arga som när de pratar om kön eller invandring”, och att Sverige tystar ner all sådan debatt, vilket är ganska exakt den legend som SD försöker frammana.
Sanningen är att vi väl inte gjort mycket annat sista året än att prata invandring, där fientliga tongångar har blivit alltmer normaliserade.
Jag förstår det inte bättre än att Knausgård här försvarar den högerextremistiska rörelse som vuxit fram i Europa de sista decennierna.
Och nu blir vår snorklande vän direkt obehaglig.
Sen får han bära folkdräkt på 17 maj så mycket han vill.