Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Klippt och skuret i föreställningen "Gräs"

"Gräs" på Stockholms stadsteater. Foto: / FOTO: PETRA HELLBERG

Barnen i publiken dansar och gräset vajar i pjäsen "Gräs" på Stockholms stadsteater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Teater

Gräs

Koreografi och iscensättning Claire Parsons

Marionetteatern, Claire Parsons Co,

Stockholms stadsteater

Ålder 4+

Spelplatsen på Stockholms stadsteater är helt klädd i gräs inringad av en skarp sarg. Grönskan är ett hål i världen. Platsen är ett undantag. Till och med bilarna är täckta av gräs här. Det finns helt säkert en annan värld, som man kommer ifrån och som man ska tillbaka till, men just nu bara den här platsen. En plats där man känner lite mer, ser lite tydligare och är lite friare. Grönbete. Här möts den rödhåriga flickan och hennes kompis som båda har sina små dock-alter-egon. Här finns också en man i keps. Är det hans gräsklädda bil som står i ena änden av gläntan?

I ett ögonblick mitt i dansen stannar flickan till och påbörjar en tanke: "Jo jag tänkte att", men sedan börjar hon dansa till popmusik i stället. Föreställningen Gräs, som är ett samarbete mellan danskompaniet Claire Parsons och Marionetteatern, låter kropparna utforska den här platsen och sig själva. De känner och förmedlar värmen, gräset och kylan i molnets skugga.

Gräset vajar

Föreställningen leker elegant med upplevelsen av olika skalor. En stor naken fot vilar ensam i gräset, men om flickan lägger sig ner är den där stora foten hennes. Det är för att gräs förstärker känseln. Det är som om någon riktar en kikare mot platsen, men vänder den åt olika håll. Ibland är allt smått, en flicka håller i ett moln och lyfter mot himlen. Ibland är allt stort, ett grässtrå växer högre än en flicka, en stor flicka med en jättestor sax får klippa av det.

Allt har en doft av sent 1950-tal. Barnen har stickade västar och broderade skjortor och musiken känslan av lyckliga bilradiohits som får allt att svänga. Twist, Johnny Cash och fågelsångens xylofoner. Det är en bubbla som kanske är på väg att spricka – solen kan gå i moln, transistorradion knastrar, det kan bli vinter snart, snöbollen bor längst inne i molnet. Snart ska de baxa in allt i bilen och åka hem, men inte nu.

Under tiden kan en rödhårig flick-docka plocka upp den lilla gitarren och riva av Iggy Pops "The Passenger". Barnen i publiken börjar dansa.

Gräset vajar av ljudvågorna.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!