Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Klimatångest är bara en del av en större livskris

Marit Kapla.Foto: TRINIDAD CARRILLO / TEG
Foto: ALBERT BONNIERS
Alex Lindén. Foto: CAROLINE ANDERSSON / ALBERT BONNIERS

En pappa får allt svårare att hålla ordning på sin livskris inför sina barn.

Marit Kapla ser en skogsägares inre konflikter speglade mot ett större tillstånd.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En av vår tids konfliktlinjer går genom skogen. Motsättningarna blir tydliga bland annat i den heta diskussionen om hur mycket urskog Sverige ska undanta från avverkning och vem som ska betala. I Axel Lindéns nya bok ”Tillstånd” tar berättarjaget ställning genom att övergå från ett gängse skogsbruk med kalhuggning, plantering, röjning och gallring till en hemsnickrad variant av blädning. 

Det vill säga, han avverkar bara enstaka träd inom skogsbeståndet med ekologiska och snudd på existentiella hänsyn för ögonen. Det är tidskrävande, olönsamt och rentav provocerande: 

”– Jag vet inte vad fan han håller på med. Behöver man inte tillstånd?”, utbrister en skogsentreprenör. 

Boken utspelar sig på samma marker som författarens debut, ”Fårdagboken” (Albert Bonniers förlag, 2017). Där fanns ett avsomnande självhushållningskollektiv i bakgrunden. Nu är bara den utvidgade kärnfamiljen kvar på gården: man och hustru, tre biologiska barn, ett familjehemsbarn från Afghanistan och en utvisningshotad ung man från samma land. I bakgrunden faller skuggan av en döende far.

Hur mycket får ett samhällsengagemang kosta?

Lindén lämnar dagboksformen, men behåller det självbiografiska, uppriktiga anslaget. Läsaren kliver rakt in i berättarjagets livskris, där klimatångesten bara är en del. Skogsbruket är både påtaglig verklighet och en välfunnen metafor för andra teman om anpassning kontra motstånd, som kampen för att familjens unga afghaner ska få stanna i Sverige. 

Det kåserande drag som i ”Fårdagboken” ibland tog udden av allvaret är nästan bortrensat, och i den balanserade, kondenserade texten glimtar en mörkare humor till. Oftare handlar det dock om tvivel, för att inte säga förtvivlan: ”Alla idéer om framtida skog kanske är helt meningslösa. Kanske alla idéer är helt meningslösa.”

När skepticismen slår över i svartsyn, vill jag protestera. Kan en aktivist inte vara glad? Hur mycket får ett samhällsengagemang kosta? Texten inrymmer också sådana frågor, och väjer inte för skildringen av hur barnen i familjen reagerar på att leva med sin fars tunna väggar mot en brinnande omvärld.

Boken igenom pågår nämligen en diskussion om värdet av litteratur.

Under läsningen undrar jag flera gånger varför huvudpersonen måste vara en sån outsider. Situationen känns så utsatt, varför organiserar han sig inte? Det finns ju kollektiva sammanhang att arbeta i. Eller, just ja, jag glömde det kraschade självhushållningskollektivet.

Kanske föreslår ”Tillstånd” genom sin blotta existens en annan väg. Boken igenom pågår nämligen en diskussion om värdet av litteratur. Huvudpersonen ställer konst mot liv i sin kritik av en gammal vän som är verksam som författare. Uppfriskande nog framför han sin kritik i ett litterärt verk.

ROMAN

Axel Lindén

Tillstånd

Albert Bonniers förlag, 214 s.

Marit Kapla är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är  Osebol”.