Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kinas aggression går från Hongkong – till Sverige

Från protesterna i Hongkong. Foto: TODD DARLING / POLARIS POLARIS IMAGES
Utrikesminister Margot Wallström. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om Kinas ökande maktanspråk i Hongkong – och Sverige.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Över en miljon människor begav sig ut på gatorna i Hongkong i söndags. Många befarar att det redan är för sent, men de vill ändå visa sin ilska över att landet är på väg att bli en simpel lydstat till Kina. Folket har i fortsatta manifestationer blockerat viktiga vägar och omringat myndighetsbyggnader, i de största protesterna sedan 1997 då britterna lämnade över Hongkong till Kina.

Den utlösande faktorn var det kontroversiella lagförslaget om att Hongkong skulle kunna lämna ut brottsmisstänkta till Kina, vilket vore en dödsstöt för rättssäkerheten. Nu har planerna lagts på is för att lugna situationen. Få tror dock att kommunistdiktaturen kommer att backa tillbaka.

Gui Minhai behålls fortfarande som ett avskräckande exempel.

Successivt under flera år har det demokratiska syret i Hongkong bytts ut mot kontroll, rädsla och eftergifter. Den kinesiska kidnappningen 2017 av den svenske förläggaren Gui Minhai, som drev ett framgångsrikt och frispråkigt förlag med egen bokhandel i Hongkong, tog död på en väsentlig del av yttrandefriheten i regionen. Hans kidnappade kolleger släpptes relativt snabbt, men Gui Minhai behålls fortfarande som ett avskräckande exempel.

 

Inte nog med att vår utrikesminister Margot Wallström har fått fallet Gui Minhai i knäet, och att Sveriges tidigare Kina-ambassadör Anna Lindstedt därtill är misstänkt för brott mot rikets säkerhet på grund av sin inkompetenta hantering av ärendet. 

Det är förnedrande för Sverige som demokratiskt samhälle, även om värden var ett internationellt FN-organ.

I tisdagens ”Rapport” tvingades Wallström, märkbart motvilligt, att kommentera Kinas egenmäktiga agerande även i Stockholm. FN:s utvecklingsprograms, UNDP:s, evenemang ”Stand up for human rights” med 250 inbjudna gäster på Fotografiska ställdes in i mitten av maj med bara två timmars varsel. Enligt ”Rapport” berodde det på Kinas protester mot att fotoutställningen ”We have a dream” skulle visas under minglet, med porträtt på personer som Dalai Lama, Malala, Anna Lindh och Ai Weiwei. Upphovsmannen till fotoutställningen, Albert Wiking, bekräftade i SVT att de fick påtryckningar om att vissa bilder skulle bort. UNDP bestämde sig då för att ”skjuta upp” eventet. 

Dalai Lama och Ai Weiwei porträttade i utställningen. Foto: Albert Wiking

Ironin i att en konstutställning och ett FN-möte om mänskliga rättigheter i Stockholm – en stad som internationellt genljuder av namn som Raoul Wallenberg och Olof Palme – ställs in efter kinesiska påtryckningar är total. Det är förnedrande för Sverige som demokratiskt samhälle, även om värden var ett internationellt FN-organ.

 

Margot Wallström är själv avbildad i fotoutställningen, har skrivit ett förord i en bok till den och säger i en video i samband med projektet: ”Min dröm är en värld där människor kan visa både mod och tålamod. Mod att stå för sina värderingar...”

I ”Rapport” svarar hon besvärat: ”Vi har förstås protesterat mot Kina.”

Problemet vi har är att protester i längden inte verkar hjälpa mot denna supermakt. Varken i Hongkong eller i Sverige.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.