Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Katarina Wennstam

Mördade kvinnor skändas på nytt i krimpoddarna

Nils Bergman, upphovsperson till Rättegångspodden. Foto: NORDISK FILM
Katarina Wennstam. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Pressetiska regler och medmänsklig hänsyn sätts på spel i svenska krimpoddar. 

Katarina Wennstam synar de nya mediernas moraliska vilda västern. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det måste till en ordentlig pressetisk debatt om de populära krimpoddarna, och nu verkar det äntligen hända saker efter att Kulturnyheterna har lyft fram att offer och anhöriga har reagerat starkt på hur de exploateras i Rättegångspodden, som för närvarande är en av landets mest lyssnade poddar. Fem familjer uppger till SVT att program om grova brott som deras anhöriga har utsatts för, har gjorts helt utan deras vetskap eller medgivande.

Som tidigare kriminalreporter är jag genuint intresserad av kombinationen nya medier och pressetik, och jag har lyssnat på en del av dessa poddar – men jag har också aktivt beslutat mig för att låta bli. Anledningen är helt enkelt att jag tycker att de alltför respektlöst hanterar mycket grova brott där både ansvariga producenter och lyssnare helt verkar ha glömt att det är verkliga människor bakom dessa förundersökningar som återges in i minsta detalj. 

Rättegångspoddens program om Lisa Holm innehåller bland mycket annat integritetskränkande material ett långt vittnesförhör med obducenten. Han återger med en extrem detaljrikedom hur denna sextonåriga flickas kropp såg ut när hon hittades mördad, inklusive fakta om hennes underliv. Fundera för ett ögonblick över hur det skulle kännas om det var din dotter eller du själv som hängdes ut på det här viset.

Det är en viktig princip att komma ihåg att nyfikenhet från privatpersoner inte är samma sak som allmänintresse.

I Kulturnyheterna berättar pappan till annan mördad flicka, Ida Johansson, att de först när de såg reklam för programmet om mordet på Facebook fick veta att det gjorts en podd. De hade aldrig tillfrågats eller ens informerats om att podden bland annat skulle publicera ett långt förhör med mannen som mördade hans dotter, där han detaljerat återger hur han gick tillväga när han dödade henne och därefter skändade kroppen. När familjen försökte stoppa programmet fick de inget gehör för sin önskan.

I Rättegångspodden och andra krimpoddar publicerar man ljudupptagningar där anhöriga gråter och kvider när de inför rätten berättar om sorgen över att en dotter eller son blivit mördad. Många gånger är detta anhöriga som har undvikit att låta sig intervjuas i medierna, kanske för att de inte orkar, men sådan hänsyn tas inte när här finns bandade rättegångsförhör att kunna klippa ihop till dramatiska true crime-program. 

Förhör av det här slaget är av rättssäkerhetsskäl förstås oerhört viktiga under rättsprocessen, och vi har en offentlighetsprincip runt förhandlingar som gör att journalister och allmänhet har möjlighet att lyssna på alla rättegångsförhör som inte sker bakom lyckta dörrar. Det är viktigt i en rättsstat att vi har öppna rättegångar, det finns en kontrollmekanism som handlar om att medierna ska kunna granska makten, inklusive rättsväsendet. 

Och eftersom förhören är offentliga, är de bara att begära ut. Men innebär det per automatik att detta ska köras ut för en miljonpublik? Utan att personen som hörs överhuvudtaget får möjlighet att påverka eller ens samtycka till sin ”medverkan”? 

Den åtalade mannen (tv) samt två tolkar under andra dagen av rättegången om mordet på Lisa Holm. Foto: Johan Hallnäs / TT NYHETSBYRÅN

Förundersökningar om mord och andra grova våldsbrott innehåller alltid många och gräsliga detaljer, det ligger i sakens natur, och alla dessa detaljer är viktiga för domstolen att ta del av. 

Men det är en viktig princip att komma ihåg att nyfikenhet från privatpersoner inte är samma sak som allmänintresse. Att vara journalist och publicist innebär bland annat att agera det filter som beslutar om vad som är lämpligt att publicera och vad som ska sållas bort. Bara för att det finns bilder på allt från söndertrasade trosor eller blodiga lakan i en förundersökning så innebär det förstås inte att det är av allmänt intresse att dessa bilder ska publiceras. Bara för att det finns en ljudupptagning där en mördare inför rätten återger varenda sekund av händelseförloppet betyder det inte att allt detta är tänkt att vara allmängods. 

Rättegångspoddens upphovsmakare Nils Bergman säger i en intervju med SVT att han väl får börja ”censurera sig” efter kritiken, och det är ett intressant sätt att se det. Censur är inte samma sak som att ta hänsyn och att ta mogna beslut.

Någon har dött – och återigen är det som att vi hela tiden måste påminna om att visa något slags grundläggande mänsklig respekt för denna någon. En någon som lika gärna hade kunnat vara du eller jag. 

Risken är förstås stor att bristen på vanlig mänsklig anständighet leder till hårdare regler kring offentlighet i våra domstolar.

Pappan till Ida som mördades säger det kanske allra tydligast när han intervjuas i Kulturnyheterna: ”Vi tycker inte att det här är underhållning. Det här är på riktigt.”

Jag tror därtill att denna utveckling kan vara farlig ur rättssäkerhetssynpunkt – det är redan i dag svårt att få folk att våga vittna under rättegångar. Risken att dessutom hängas ut i någon populär podd lär knappast öka vittnens och anhörigas vilja att prata obehindrat inför rätten. Till Kulturnyheterna säger en kvinna vars spädbarn utsattes för ett mordförsök att hon har nog av sitt eget trauma, och att Rättegångspoddens beslut att återge pappans förhör om hur han försökte mörda sitt barn har gjort hennes trauma mycket större. ”Plus att jag har ju ingenting att säga till om”, tillägger hon.

I dagsläget är det publicistiska ansvaret kring poddar väldigt otydligt, helt enkelt för att de pressetiska reglerna som så kallad gammelmedia förhåller sig till bygger på frivillighet. Bland de pressetiska reglerna sägs bland annat att man ska visa stor hänsyn, i synnerhet till brottsoffer och anhöriga, och att man ska respektera privatlivets helgd. 

Det finns många bra poddar, och det finns krimpoddar som görs av kompetenta erfarna journalister och publicister. Men det är också uppenbart att det är mycket oklart också för lyssnarna vilka poddar som görs med schysta arbetsmetoder och vilka som helt verkar sakna moralisk kompass. 

Viralgranskaren Jack Werner har tidigare liknat poddarnas brist på etiska riktlinjer vid vilda västern, och risken är förstås stor att bristen på vanlig mänsklig anständighet leder till hårdare regler kring offentlighet i våra domstolar, och dit vill vi inte komma. Det ska vara öppet, men denna öppenhet ska hanteras med varsamhet och respekt.

 

Katarina Wennstam är författare och journalist, samt medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Vargen”.

Unga män har slutat skriva romaner – men inte dessa

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

Författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.