Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Katarina Wennstam gör mig mörkrädd på riktigt

Katarina Wennstam. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Katarina Wennstams nya roman ”Vargen”. Foto: Albert Bonniers förlag
Aase Berg. Foto: SARA MAC KEY

Deckaren gör läsaren trygg i sin egen godhet medan true crime, med sina uppluckrade gränser mellan ont och gott, erbjuder större psykologisk utmaning.

Katarina Wennstams nya bok ”Vargen” lägger sig mellan dessa genrer – Aase Berg recenserar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. För oss som är skeptiska till deckare och kriminalromaner har true crime-vågen kommit som en befrielse.  

Skillnaden mellan true crime och deckare är att deckaren tillrättalägger verkligheten enligt en litterär och psykologisk mall – det blir alltid ordning och reda på slutet – medan true crime luckrar upp själva mallen och utmynnar i osäkerhet. Deckaren gör den lata läsaren trygg i sin egen godhet. True crime gör mottagaren otrygg och plågad i känslan av att ingen kan lita på sina närmaste eller ens sig själv. 

Gränsen mellan ont och gott är alltså svajigare i true crime, som ger en intellektuell utmaning på psykologisk nivå. Utmaningen i deckare och kriminalromaner däremot, den påminner mer om att lägga pussel, och det gäller inte bara föråldrade pusseldeckare. De flesta kriminalromaner är underhållande i stunden men ger varken mognad eller självinsikt.

Verkliga rättsfall

Här sticker Katarina Wennstams böcker ut från mängden, eftersom hon lägger sig i närheten av true crime-genren. Trots att romanerna är fiktiva så kopplas brotten till verkliga rättsfall.

Som i nya boken ”Vargen”, där advokaten Shirin Nouri för långa samtal med den pensionerade straffrättsprofessorn Nils om igenkännbara brott och där polisen Eddie håller föredrag om Ted Bundy för sina kolleger.

Det påminner om inslagen av informativa psykologer och kriminologer i true crime – experter som bryter in och förklarar juridik och psykologi. Det kanske inte är litterär gestaltning på högsta nivå av Wennstam att konstlöst förmedla fakta till läsaren på det här viset, men det fungerar. 

Seremördaren Ted Bundy. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN/ NTB SCANPIX

Wennstams romaner är med sitt tydliga ärende ett slags genomskinliga trojanska hästar, till skillnad från de öppet journalistiska debattböckerna hon ger ut parallellt (senast ”Flickan och skammen”, som handlar om slut shaming).  

I ”Vargen” intas huvudrollerna av ett antal hårt arbetande, rätt utmattade kvinnor som är lätta att identifiera sig med. Advokaten Shirin (detta är sjätte boken i serien om henne) är djupt engagerad i fallet med Liselott som knivhuggs till döds av sin pojkvän, kriminalkommissarien Charlotta Lugn jobbar med mordet på Sandra i Vita bergen, och journalisten Jane Wester får belysa kontrasten mellan mediernas intresse för spektakulära mord på unga tjejer och det totala ointresset för dödligt våld i hemmet.   

Spänningen i intrigen är verkligen inte huvudsaken i romanen, snarare är det ett behärskat ursinne som uppviglar läsaren: ”Ibland är det skrämmande tydligt att lagarna är skrivna av män för män”, säger Shirin.   

Det finns visserligen en svaghet i romanen också: frågeställningarna blir banala ibland. Föreläser poliser verkligen för sina kolleger om att mördare och våldtäktsmän inte behöver ha horn och en skylt på bröstet där det står Killer? Om det är detta polisens fortbildning går ut på i dagsläget, då blir man ju mörkrädd. Och är det inte allmän kunskap i dag att våld i nära relationer är vanligare än den okände galningen i en buske? 

Jag blir mörkrädd

Å andra sidan har den juridiska praktiken kring dessa brott släpat efter, och Wennstams ilska riktar sig främst mot rättsapparatens efterblivna agerande. 

Självklart visste jag redan att offer skuldbeläggs i orimlig omfattning, och de bästa exemplen på detta finns i Wennstams klassiker ”Flickan och skulden”, som handlar om våldtäkt.

Men vad jag inte visste är att ”rättsfall som gäller mord i nära relationer bedöms utifrån hur provocerande offret har betett sig.” Vi lever 2019, men ändå kan otrohet från offrets sida ge förövaren ett lindrigare straff. Nu blir jag mörkrädd på riktigt. Jag instämmer helt med Shirin: ”Jag blir fan galen!”

Prosa

VARGEN

Katarina Wennstam

Albert Bonniers förlag

389 s.

Av Aase Berg

 

Katarina Wennstam är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Aase Berg, författare och kritiker på Dagens Nyheter. Hennes senaste bok är ”Haggan”.