Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kärleksförklaring till Ikeakonceptualismen

<p>BILD OCH TEXT. Dan Wolgers och Lena Andersson samarbetar i "Egentligheter".</p>
"Egentligheter".
Bostadsbytesannonsen från 1994.

Nils Forsberg läser Lena Anderssons och Dan Wolgers "Egentligheter", en kärleksförklaring till ingenjörskonsten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

LENA ANDERSSON och DAN WOLGERS

Egentligheter

Albert Bonniers, 146 s.

Hugo Rask är hyllad och beundrad för sitt moraliska patos. Han är solidarisk med de utsatta, han ser människans utsatthet i den grymma existensen. Hans konst är därvidlag föredömlig, det är den allmänna meningen.

Ester Nilsson ser något annat när hon går på djupet, bortom de vanliga slitna omdömena. Hon menar att Hugo Rask i själva verket söker efter människan som människa, stolen som stol. Tecknet för tingen, som i den platonska idévärlden. Snart är det Hugo Rask snarare än hans konst som står i centrum för romanen, vilket alla vet som läst ”Egenmäktigt förfarande”.

Konstnären som kortslöt

Utan att dra jämförelsen för långt är Lena Andersson något liknande på spåret i sin nya bok, ett samarbete med konstnären Dan Wolgers, som blev rikskänd i början av 1990-talet genom att låta en reklambyrå producera hans galleriutställning, eller trycka sitt namn och nummer på telefonkatalogen som han fått uppdrag att göra omslaget till.

Wolgers blev snabbt den motvillige postmodernisten, konstnären som kortslöt uppfattningar om vad som var konst och vem som var upphovsman och hur det egentligen fungerade, det här med konst.

Telefonkatalogen.

Behovet av logik och klarhet

Här tar nu Lena Andersson vid, ett par decennier senare. ”Egentligheter” består av ett antal texter i format som sträcker sig från notisen till miniessän. Wolgers bidrar med bilderna på de konstverk vilkas egentliga mening och betydelser benas ut.

Andersson skriver om hans lampsladd som har så många strömbrytare att den är väldigt svår att tända och ser ett utforskande av verkligheten, en armatur som är så irrationell att den gör betraktaren medveten om behovet av logik och klarhet, eller upplysning. Den bostadsbytesannons som var konstprojekt på denna kultursida i augusti 1994 blir ett ”bevis för världens beständiga lagar” samtidigt som konstens godtycke och ickeexistens framvisas.

Ingen postmodern soppa

”Egentligheter” blir föga förvånande en cerebral historia. Andersson är förtjust i hur Wolgers visar att världen är ordnad och begriplig och inte alls någon upplöst postmodern soppa. Hans paradoxer syftar till att få betraktaren att tänka och inse att tillvaron ändå är rationellt beskaffad.

Strukturalist, kallar hon honom och jag inser varför de strukturalistiska analysmetoder som jag intresserade mig för som litteraturstudent var så bristfälliga när de skulle appliceras på något som inte var folksagor eller James Bond-romaner, något som var riktig litteratur.

Rebusar snarare än konst

De lyckades inte fånga det som för mig var själva den undflyende och fascinerande poängen med konsten i stort. Lena Andersson förklarar indirekt med sin bok också varför jag aldrig förmått intressera mig för Dan Wolgers, för hans konst är en sorts rebusar att räkna ut snarare än konstverk att föra samtal med som aldrig tar slut.

Det finns något väldigt svenskt över denna, i estetisk mening, ingenjörskonst, som Wolgers ägnar sig åt. En rationell pragmatism där man får ett svar bara man klurar tillräckligt. Ikeakonceptualism – manualen är kanske lite oklar men allt är förnuftigt uttänkt. Det vet vi.

Ytterst är det väl en läggningsfråga. En del av oss står ut med att konstverket är en motsägelsefullt signalerande Hugo Rask och att vi inför det blir en trånande och frustrerad Ester Nilsson. För oss är det inte ett problem att lösa, det är bara oförfalskad kärlek.


Nils Forsberg är konstredaktör på Expressens kultursida.


Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.