Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kärlek större än politiken i "Fröken Frimans krig"

Dagmar Friman (Sissela Kyle) och Kinna (Sofia Ledarp) i "Fröken Frimans krig".Foto: Peter Cederling
Ulrika Knutson.Foto: ROGER VIKSTRÖM

I krig och politik är allting tillåtet, även i "Fröken Frimans krig". Och fröken Frimans hemliga vapen stavas kärlek. Ulrika Knutson har tittat på fjärde och sista säsongen av den populära tv-serien, med seriestart ikväll.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | FRÖKEN FRIMANS KRIG. Varför gillar alla "Fröken Frimans krig"? Feminism på bästa sändningstid låter som en utopi. Kanske har SVT fått 1,6 miljoner svenskar att bänka sig framför rutan därför att serien i grunden handlar om den älskande kvinnan. Hon är ju alltid oemotståndlig.

Söta blondiner, ruggugglor och katiga skator, agitatorer och feminister blir alla som vax i manusförfattarens händer, om de älskar. Detta vet Pernilla Oljelund, och hon har haft god hjälp av ett gäng sällsamt begåvade skådespelare.

"Fröken Frimans krig" har till och med visats i FN, som exempel på svensk jämställdhet. Vän av ordning vill påpeka att dagens ideologi då har fått färga av sig på historien, inte tvärtom. För hundra år sedan var vi måttligt jämställda. Sverige var snarast ett ovanligt patriarkalt samhälle.

Foto: Peter Cederling

Akademiker rynkar ofta på näsan åt allt som luktar anekdot, dramatisering och romantik. Men om dessa verktyg ställs i folkbildningens tjänst kan de uträtta stordåd. Och det är just vad Pernilla Oljelund har fattat. Hon vet att det är romantik och vänskap som driver fröken Frimans ideologiska kamp.

 

LÄS MER: Ida Ölmedal om horor och madonnor i "Fröken Frimans krig" 

Mästerliga Allan Svensson och Ulla Skoog

På något mirakulöst sätt kan "Fröken Frimans krig" faktiskt berätta om komplexa fenomen, som medborgarrätt, rösträtt, matfusk, företagande, prostitution, facklig kamp, könsroller och relationer. Inte minst relationer. Oavsett ämne får vi tåligt vänta på att var tar sin. Alla beska fakta om politik måste underordnas kärlekens symmetri. Ingen ska bli utan. I fjärde säsongen står storstrejken för dörren, men ingen klasskamp utan en karl. Och hur ska det gå för den utsläpade draghästen Birger?

Lena T. Hansson som den förmögna Alma möter här en sol-och-vårare i Johannes Brosts härliga gestalt, och Maria Kulles Emmy pussas i hönshuset med Lennart Jähkels godmodige Alf. Dagmar Friman (Sissela Kyle) saknar sin älskade Kinna Bohman (Sofia Ledarp), som lämnar Svenska hem för ett liv som agitator för arbeterskornas sak.

Foto: Peter Cederling

Lotties (Frida Hallgren) och Axels (Gustaf Hammarsten) darriga äktenskap utmanas igen, genom fattigläkaren Ernsts attraktiva idealism. Säg inte att godheten inte har sina sexiga sidor! Mest överraskar den slemme handlaren Johannesson och hans intriganta hustru. Allan Svensson och Ulla Skoog lyckas, fullt trovärdigt och mycket roligt, gestalta parets girighet, religiösa anfäktelser och medelålders passion. I skrattspegeln skapar de dramatik med djup. Det är mästerligt.

 

LÄS MER: Debatten om den historiska forskningen bakom "Fröken Frimans krig" 

Historien om Kata Dalström

Som ganska hemmastadd i svensk kvinnohistoria kan jag förstås reta mig på att allting slaviskt måste underordnas en storyline. Mest saknar man verkligheten när den överträffar dikten. I tredje säsongen, som handlade om prostitutionen, fattades de kvinnliga läkarna. Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström, och hennes adept Ada Nilsson, engagerade sig mot reglementering och könssjukdom. Djärvt bedrev de också sexualupplysning och propagerade för preventivmedel. De förtjänar en egen tv-serie - tillsammans med Elise Ottesen-Jensen.

Och nu inför fjärde säsongen, när arbetarna och den fackliga kampen står på dagordningen, saknar man Kata Dalström. Hon som lämnade sina sju barn och  överklasstillvaron för ett liv på vägarna, som socialistisk agitator.

Kata Dalström.Foto: PRESSENS BILD / ÄLDRE BILD PB PRESSENS BILD

Det finns fantastiska foton på Kata Dalström i vargpäls och käpp i hand. Hon ser ut som en av trollkarlarna i "Sagan om ringen", stadd på vandring till Mordors land, i själva verket gruvornas, sågverkens och superiets Norrland. Kata Dalström blev den första kvinnan i socialdemokratins ledning, och hon tillhörde ständigt vänsteroppositionen. Som om inte det skulle räcka var hon kompis med Ellen Key och troende buddist... 

Läs Gunnela Björks biografi över Kata Dalström, och häpna över flydda tiders tuffa tillvaro. Då förstår man också att den lugna lunken i "Fröken Frimans krig" är ett modernt påhitt, för att vi alls ska kunna identifiera oss.

Socialdemokratin – en obskyr sekt

Tv-seriens dramaturgi kräver att vi projicerar en modern folkhemstillvaro, en samtida vision av jämlikhet mellan klasser och jämställdhet mellan könen som det normala. Så var det inte alls för hundra år sedan. Då var kvinnans underordning det normala, klassklyftan var en (normal) avgrund, och den socialdemokratiska arbetarrörelsen sågs som en obskyr sekt, också av många arbetare.

Foto: Peter Cederling

I verkligheten trippade man inte lika lätt över klassgränsen som hos "Fröken Frimans krig". Det kan räcka med att återkalla våndan hos en av verklighetens rösträttskämpar, den liberala professorsfrun Ann Margret Holmgren i Uppsala:

"Att tala till arbetare och arbeterskor däremot lägger sig som en tyngd på bröstet. Jag känner att de äro mig för obekanta — jag har levt så litet med dem, vet ej deras tänkesätt."

Inte ens hos "Fröken Frimans krig" blir den modiga arbeterskan Margit, fint spelad av Electra Hallman, riktigt huvudperson i sitt eget liv. Även Margit måste underordna sig kärlekens dramaturgi. Men skam den som tänker illa därom. På det hela taget har fröken Friman, men kärlekens hjälp, lärt oss att svenska folkets historia i högsta grad också är dess kvinnors, i alla klasser.

 

Ulrika Knutson är medarbetare på Expressens kultursida. Läs fler av Ulrika Knutsons texter här.