DA CAPO. Lena Andersson följer upp fjolårets succéroman. Foto: Ulla Montan
DA CAPO. Lena Andersson följer upp fjolårets succéroman. Foto: Ulla Montan

Kärlek i samma spår

Publicerad

Nils Schwartz läser Lena Anderssons nya roman om Ester.

De flesta som gillade Lena Anderssons roman "Egenmäktigt förfarande" läste den identifikatoriskt och feministiskt, ivrigt streckande för alla Ester Nilssons smarta repliker och reflektioner om den ansvarslöse konstnären Hugo Rask.

Uppföljaren "Utan personligt ansvar" utspelar sig fem år efter Raskaffärens antiklimax. Nu förälskar sig Ester lika passionerat i skådespelaren Olof Sten som spelar huvudrollen i en pjäs hon har skrivit. Kruxet är bara att han är gift och redan från början förklarar att han inte tänker skilja sig, en försäkran som Ester inte riktigt tror på.

 

Hit- och ditrelationen med Olof pågår i nästan fyra år och innehåller betydligt fler erotiska möten än det enda samlaget i det ettåriga förhållandet med Hugo Rask. Även i den nya romanen duggar de smarta formuleringarna tätt över sidorna, med aforistisk förtätning och välvalda metaforer.

Men om man tillämpar den identifikatoriska och feministiska läsarten också på "Utan personligt ansvar", går det knappast att undvika intrycket av att man läser samma roman en gång till, med Ester lika vanmäktigt strävande efter att få karlsloken dit hon vill.

Läsaren gör därför klokt i att den här gången försöka se på Ester Nilsson med mera kritisk blick, mindre identifikatorisk, mera könsneutral. Det är nämligen inte bara män som uppträder nyckfullt och ansvarslöst i komma-och gå-relationer av det här slaget. Det är ett beteende som har mindre att göra med kön än med makt i ett kärleksförhållande där den ena älskar mindre än den andra, och därmed också har kontrollen över de känslomässiga spelreglerna.

 

Ester Nilsson må sakna förmåga att övertala sina flyktiga älskare att hålla sig till bara henne, men Lena Andersson ger henne i gengäld en närmast totalitär makt över berättarperspektivet. Visserligen omnämns Ester i tredjeperson, men utöver direkta replikskiften, som hon alltid vinner överlägset, är det hennes tanke- och känslovärld som hela tiden står i centrum.

Att Andersson väljer att skriva i tredje person beror givetvis på att hon inte vill förväxlas med huvudpersonen - en strategi som uppenbart har misslyckats i den skvallerlystna offentligheten. Delvis får hon skylla sig själv, hon kunde ju ha utnyttjat den allvetande berättarpositionen till att skriva något annat än rena partsinlagor i civilmålen mot Hugo Rask och Olof Sten.

 

Ingen av dem har en chans mot den verbalt hyperbegåvade och logiskt stringenta Ester, den rationella retorikens svenska mästarinna, i all synnerhet som de knappt får en vettig syl i vädret. Effekten av denna ojämlika replikfördelning och intellektuella nivåskillnad blir givetvis att Esters hjälplösa förgapning i de bägge männen framstår som fullständigt obegriplig - båda är dessutom gamla nog att kunna vara hennes far.

Att den förblindande passionen och den intellektuella analysförmågan inte sitter i samma båt är visserligen en av de mänskliga motsägelser som följer av att våra organ inte är samlade på samma ställe i kroppen. Jag ifrågasätter inte den kluvenheten mellan hjärta och hjärna.

 

Men när någon av Esters många väninnor försöker antyda att hon är offer för sina egna livslögner, är det förstås en tanke hon redan har tänkt utan att se det som upptakten till ett handlingsalternativ, förrän alltför sent. Hon drömmer om ett lyckligt monogamt samliv med de män hon förälskar sig i - ett liv utan ömsesidigt avskärmande barriärer - men hon har missat två grundförutsättningar.

En notorisk "diskursanalytiker" - ett ord som Ester använder, fast inte om sig själv - skulle dekonstruera varje relation till verbala rester av en kärlek som smulas sönder i en köttkvarn. Och hennes dröm om det utopiska parförhållandet har bara en dimension - rummets. Trots att det är tiden som är all kärleks prövosten.

Sågar jag alltså romanen? Inte alls. Jag läser den med en kritisk blick som jag tror att Lena Andersson medvetet har räknat in i tolkningsscenariot. Hennes romaner kommer att bli klassiker, bestående långt efter att skvallervågorna har ebbat ut.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag