Vi börjar om igen – vi ger oss inte

Hur slutar man egentligen? Benny Fredriksson visste redan hur han ville ha det i en intervju i jubileumsboken till Stockholms stadsteaters 50-årsfirande 2010. Teaterchefen som älskade att styra och ställa hade redan planerat sitt avsked, trots att det inte alls var aktuellt.

”Klockan tio kallar jag personalen till ett möte. Jag berättar att de år som varit har varit mina bästa, och att det i dag är min sista dag. Sedan går jag direkt.”

Inga avsked, inga blommor? frågar den förvånade journalisten.

”Nej”, svarar han.

När jag tog del av dessa rader många år senare hade Benny Fredriksson just tagit sitt liv efter den missvisande tidningsgranskningen.

Då tyckte jag att orden i boken lät sorgliga: varför ville han sluta på ett så anonymt sätt, succéerna avlöste ju varandra?

Med perspektiv ser jag att hans lite udda, men modesta dagdröm är storartad. Trots alla år som mäktig marionettmästare var teatern det viktigaste, inte han. Premiärerna, striderna, applådåskorna, allt måste ju fortsätta nästa kväll. Och nästa. Det är något tillfredsställande, rentav trösterikt, i det.

Så borde fler människor på inflytelserika positioner se på sin betydelse och roll.

Inga jämförelser i övrigt, verkligen inte, men när jag nu slutar som kulturchef på Expressen efter tolv år tänker jag på Fredrikssons inställning. Och teatern och tidningen. Visst liknar de varandra? Den kollektiva ansträngningen driver föreställningen runt, dag ut och dag in. Vi börjar om igen. Vi ger oss inte.

Uppdraget att leda idédebatten och kritikverksamheten på ett av Sveriges största mediehus är något man förvaltar en kort stund.

Jag mottogs 2010 med vänliga, öppna armar av Bo Strömstedt, Expressens förre chefredaktör och kulturchef, på det första mötet med alla medarbetarna. Ja, han levde då. Alla levde då.

Det har varit en tid av skiften.

P O Enquist, Lars Gustafsson och Anders Ehnmark, författare som personifierat sidorna i 50 år, gick bort. Vår kritikernestor Nils Schwartz skrev sin sista text.

Att samla några av Sveriges främsta intellektuella – nu en mindre enkönad skara – har jag sett som min viktigaste uppgift. Varje era kräver nya röster, samtidigt måste en kultursida ha en kör av kontinuitet och tyngd. Idag bär en ny generation upp sidan; det känns inget mindre än fantastiskt.

Samtidigt har det också varit en omvälvande tid i Sverige och världen.

Året jag blev kulturchef kom Sverigedemokraterna in i riksdagen och kulturkriget bröt ut. Knausgårds ”Min kamp” golvade oss och digitaliseringen gav medievärlden dödsångest. Då var vi två papperssidor som lades ut i efterhand på sajten. Idag frodas kulturjournalistiken digitalt och har hittat en bredare publik, inte minst den så förtalade recensionen.

Ändå var första halvan av 00-talet i retrospektiv stillsamma år. 2015 gick proppen ur: Gui Minhai kidnappades, terrordådet på Charlie Hebdo ingöt skräck och flyktingkrisen utmanade. Metoo, klimatlarmen, Trump och pandemin följde. Och nu, det närmast ofattbara, ett kallblodigt anfallskrig i Europa.

Jag tycker att vi vidgade debatten, när andra ville smalna av den och trycka på cancelknappen. Vi återuppväckte sovande ämnen på kultursidan, som teologin och de existentiella frågorna.

Vi såg hoten mot friheten, från Kina och Ryssland, men också i den svenska vardagen där tavlor togs ned, konstnärer förföljdes och bibliotek gallrades. Fienderna till en vital kulturvärld är ständigt närvarande: institutionernas ängsliga grindvakter, religiösa tabuivrare, auktoritära högerpopulister, tillrättaläggare till vänster. 

Misstagen då? Sådana finns alltid. Kulturdebatten är ingen sinekur. Men jag ångrar mer när vi var för fega, än när vi gick för långt.

Jag vill säga tack till alla som har läst, tittat och lyssnat. Och ett innerligt tack till kulturredaktionen, vars värme, arbetsglädje och skärpa är oumbärlig. De år som varit har varit mina bästa.

Karin Olsson är avgående kulturchef på Expressen. Hon slutar 1 juni. Ny kulturchef tillkännages på fredag. Karin Olsson kommer att arbeta vidare på Expressen i sina andra uppdrag som biträdande chefredaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare. 

Expressens mediepodd med veckans snackisar

PODD. Bloggbevaknings Camilla Gervide och hennes små minioner ger sanningen om Kakan vs Ebba Busch. Karin Olsson och Magnus Alselind diskuterar Mediesveriges ”Bonnie & Clyde” och tacklar bilden av tajta AB Kultur.