Karin Olsson

Vi är alla amerikaner igen

Donald Trump.
Foto: PABLO MARTINEZ MONSIVAIS / AP TT NYHETSBYRÅN
Karin Olsson, kulturchef på Expressen.
Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Redan i vintras skämdes en majoritet av invånarna i USA över Donald Trump. Då led jag mest med de stackars amerikanerna som företräddes av en vulgär miljardär. Nu skäms jag också.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det är en märklig upplevelse: att generas över ett annat lands president. Andra vidriga presidenter, ja, ännu värre, som Tayyip Erdoğan, Xi Jinping och Vladimir Putin, känner man ju inget ansvar för.

Men när Donald Trump, ledaren för den fria världen, närmast ursäktar det nazistiska illdådet i Charlottesville fortplantar sig skammen. Vi är alla amerikaner igen, inte helt olikt känslan efter 11 september. Den här gången är katastrofen hemgjord och har inte skördat människoliv i tusental, men det finns anledning att sörja USA:s belägenhet som om den vore vår egen.


LÄS MER - Karin Olsson: Låt inte Hamza Yalcin hamna i Turkiets klor


På vissa sätt är den just det, och på andra inte. I amerikanska sajten Vices dokumentär från vit makt-mötet i Charlottesville berättar en av ledarna att de inspireras av sina likar i Norden. Kända svenska extremister fanns också på plats under mötet.

USA:s "alternativa höger" har dessvärre anledning att imponeras. De svenska nazisterna och dess stormtrupper har blivit allt skickligare i sina strategier för att få uppmärksamhet och sprida skräck. Nu väntar Nordiska motståndsrörelsen på att få demonstrationstillstånd under Bokmässan. Föreställ er den massiva rapporteringen, och kanske också våldet, i dess spår.


Men vi har ingen partiledare i Sverige bortom Jimmie Åkesson som rör sig i Trumps träskmarker. Det seriösa Medie-Sverige ägnar sig åt upplysning i frågor om högerextremism och högerpopulism. När det går snett, i för slappa intervjuer och debatter, har jag aldrig funnit anledning att misstänka en dold agenda.

Författaren och tidigare Svenska Pen-ordföranden Ola Larsmo håller inte med. Han skrev nyligen i DN om Sverige som ett "unket rum". Han siktade särskilt in sig på dem som försvarar grundlagsskyddade rättigheter som yttrandefriheten, och demonstrationsfriheten får man anta, som särskilt ansvariga. Det är en försåtlig kritik. Ska till exempel Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert som förfäktar att grundlagarna även gäller antidemokrater, behöva deklarera att han är antinazist? Tala om att ge bort initiativet till fel krafter.


Larsmo nämnde också Annie Lööf och Jan Björklund, som visat sin uppskattning av Margit Silbersteins skarpa text om NMR i Almedalen. De kunde, liksom vi alla, tala "ännu rakare klarspråk", tyckte Larsmo. Som om Björklund och Lööf någonsin mumlat om högerextremismen, vilket Trump nu chockar världen med att göra.

Alla anständiga bör markera mot mörkerelement och vi som kan, sprida kunskap om dem. Men slit inte ut språket om undfallenhet. Det kan komma tider när vi akut behöver tyngden i det.

I Vice-filmen kan man höra vit makt-ledaren säga att han hade hoppats på en ännu mer rasistisk president. En som inte låter sin dotter gifta sig med en jude. 

Detta är luften som Donald Trump andas. Helt utan att skämmas.


Karin Olsson är kulturchef på Expressen.