Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Varför har SVT övergivit kredden?

Kul i kubik på SVT Foto: Julia Reinhart

Den inofficiella devisen för public service är "bredd och kredd". Men SVT har tappat kompassen och orienterar sig främst mot det bredare och lättsammare innehållet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ta till exempel företagets försök att attrahera Youtube-generationen: SVT Flow. Vid en genomgång av detta flöde som ska vara företagets trendigaste och mest magnetiska drabbas man snart av medial depression.

Där finns knappt ett enda svenskt program som självklart skulle kunna sorteras under "kredd", förutom en kortversion av nyheterna.

Däremot hittar jag produktion efter produktion av typen "Kändisklipparna" med frisören Marre som fixar håret på Stureplansfolket och "Ett härligare liv" med Hannah Widell och Amanda Schulman som träffar ett medium och gör makeovers.

Under kulturfliken ekar det tomt. Oscarsgalan ligger och skvalpar tillsammans med en tvodd med artistintervjuer och "Deckarna", ett underhållningsprogram med kända deckarförfattare.

Jag letar förgäves efter några innovativa, korta kulturprogram. En kvart om Sveriges mest spännande konst eller ett nördigt litteraturprogram.

Men på SVT Flow är det träningsguiden "Svett och etikett" som gäller – inte hjärngympa.

Likadant ser det förresten ut i gammeltablåerna. Inget konstprogram, inget mediekritiskt program, sällan någon riktig tv-teater. Listan kan göras lång.

På nöjesområdet utmärker SVT sig däremot som landets självklart bästa leverantör, med Melodifestivalen som flaggskepp. Expressen Kulturs Björn Barr gav sig i veckan (27/2) ut i djungeln av sponsorer, kommunpengar och licenser kring evenemanget, men gick liksom många före honom bet på att försöka reda ut på hur mycket denna enorma apparat kostar – eller hur mycket den drar in. Sådant vill inte folkfinansierade SVT berätta.

I veckan släpptes den nya public service-rapporten med siffrorna som däremot måste redovisas. Kostnaden för kultur och musik låg förra året på 197 miljoner. Underhållningen kostar betydligt mer: 562 miljoner. Av drygt 8 000 sända timmar utgjorde kultur och musik bara 475.

Den enda kategori som prioriteras mindre än kultur är så kallad vetenskapsfakta, typ "Vetenskapens värld". Detta är inget rimligt public service, inget folkuniversitet värt namnet.

I morgon håller Publicistklubben i Stockholm en debatt med SVT:s nya vd Hanna Stjärne och SR:s vd Cilla Benkö under rubriken "Vad får public service kosta?", med en rad besvärliga frågor som till exempel om andra aktörer borde få ta del av allmänhetens medel. Jag kommer att sitta bänkad.

Vi befinner oss i en tid när kulturredaktioner drar ner på grund av bristande intäkter i den digitala omställningen och tidningar slås samman medan andra dör. Vissa kommuner "slipper" i dag en nitisk reporter som jagar dem.

I sådana tider borde SVT dra ner på Marres Stureplanskompisar och låta de kommersiella aktörerna göra klippen på sådant material. Så länge vi dras med den omoderna licensfinansieringen måste SVT leverera rejält med bredd. Men varför struntar den i kredden?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!