Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Välkomna till Kändismässan!

Mitt på mässan 2014.Foto: Anna Hållams

Ibland ställs samtiden i blixtbelysning. På Twitter i går började en annons i Dagens Nyheter att delas under ilskna utrop.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Annonsen gjorde reklam för den nära förestående tillställning som brukar gå under namnet Bokmässan. Men inte en enda författare, om man nu menar någon som i traditionell mening sysslar med litteratur, fick agera lockbete. Parnassen, som ska få medelklassen i Stockholm att masa sig i väg till Göteborg, var i stället: Alex och Sigge, Clara Henry (Sveriges största videobloggare), Sebbe Staxx, Hannah och Amanda, Ruben Östlund, Niklas Källner, Johanna Koljonen, Kristoffer Triumf, Louise Hoffsten, Henrik Berggren (artisten, inte journalisten), Ebba von Sydow, Underbara Clara och Mark Levengood.

Varmt välkomna till Kändismässan! Nej, så stod det förstås inte. Och i det här sköna gänget finns det ärligt talat en och annan som kan sägas ha ägnat sig åt litteratur i någon mer avancerad mening, men det är knappast det som har kvalificerat dem till annonsen. Där är de med i egenskap av kändisar: poddstjärnor och tv-personligheter som också har gjort en spinoff i form av en bok. Det är förstås inte svårt att begripa varför Bokmässan gör sådan reklam, trots att litterära storheter av så skilda slag som till exempel Ian Buruma och Kerstin Ekman kommer att vara på plats i Göteborg. Bokmässan är ju för alla! Bokmässan är ingen poetträff för snorkiga elitister! Därför gömmer man nogsamt undan det tunga startfältet av författare och det gedigna seminarieprogrammet.

Att kändiskulturen även håller på att kapa åt sig en allt större del av den litterära världen är ingen nyhet. Men när inte ens den romanaktuelle Jonas Hassen Khemiri, älskad av såväl kritiker som tv-kameror, duger att fronta mässan med i DN:s Boklördag, har utvecklingen nått en ny nivå. Khemiris stålglans bevisades inte minst vid Bonniers Grid-konferens i veckan, ett årligt Ted-liknande arrangemang. Författaren trollband i en kvart hundratals mellanchefer från medieindustrin. Plötsligt släppte de sina mobiler och lyssnade hängivet på Khemiri som på ledig engelska berättade om när hans öppna brev till justitieministen blev viralt. Här stod en riktig författare, lika säker på scen som framför tangentbordet.

Jag kunde inte låta bli att samtidigt reflektera över hur många begåvningar som i dag försvinner på vägen. Vad händer med de halta och lytta, finniga och fula? Vågar förlagen ens satsa på människor livrädda för rampljuset eller bara hemskt ointresserade av att starta en podcast?

En framgångsrik författare i dag kan svårligen tacka nej till att springa från monter till monter på Bokmässan, göra "Babel" eller babbla på allsköns bibliotek för att överhuvudtaget försörja sig.

Den alltmer eventifierade författarekonomin passar de vackra och verbala, och tusenkonstnärerna som egentligen är kända för något helt annat än den bok som de för tillfället marknadsför. Frågan är vad det på sikt gör med innehållet i litteraturen, i sin roll som tröstare och plats för identifikation, om bara "vinnare" ges utrymme?