Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Utvecklingen för judar i Sverige är inte vacker

Privat bild från omslaget till den nya boken ”Överlevarna. Röster från Förintelsen” (Ordfront Förlag) av Bernt Hermele och Cato Lein.
Författaren Bernt Hermele. Foto: CATO LEIN / LIND & CO

Karin Olsson skriver inför Förintelsens minnesdag.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Länge användes ordet ”överlevande” bara om människor som överlevt Förintelsen. Men i dag, 75 år efter krigets slut och befrielsen av Auschwitz, är det inte längre så. Häromåret skrev Centerns partiledare Annie Lööf att hon träffat ”överlevarna Elaine Eksvärd och Patrik Sjöberg”, som drabbats av sexuella övergrepp i barndomen. 

Deras lidande ska inte förminskas, men det snarlika språkbruket tyder på att Förintelsens särställning som historiens värsta folkmord riskerar att blekna, även om nästan ingen vill det. Och allra minst Annie Lööf.

Journalisten Bernt Hermeles och fotografen Cato Leins projekt ”Överlevarna” är en motståndshandling mot glömskan. Det började som en podcast, där den sista generationen överlevare i Sverige vittnade. Nu har berättelserna från 130 personer runtom i landet blivit en vackert formgiven bok.

Nakna fick de springa runt för att visa sin livsduglighet.

”Jag var två år gammal när min mamma dog i Bergen-Belsen”, berättar en av de intervjuade, som knappt vet någonting om sin familj. Hon togs om hand av kvinna i arbetslägret, som räddade barn undan svältdöden.

En man vittnar om att han valdes ut av Doktor Mengele, som ett av 17 barn i en grupp om flera hundra. Nakna fick de springa runt för att visa sin livsduglighet.

”Jag tror att jag lyckade hypnotisera honom. Det gällde livet. På kvällen låg jag bredvid en äldre herre. Han började hålla på med min penis.”

Med en enastående fingertoppskänsla har Bernt Hermele gjort de personliga historierna till avklarnade texter. I centrum står de barn och unga som ofta fick klara sig själva, när föräldrar och syskon dog av umbäranden eller skickades till skorstenarna. 

Skuldkänslan att ha överlevt, när allt ändå var för sent, har förföljt många. Men det finns också kraft och livslust, som Cato Leins varma fotografier fångar.

Trakasserier på gatan, vakter utanför synagogan.

Jag tänker på det Sverige som dessa åldrade människor nu lever sina sista år i. Enligt mätningar är vi ett av världens mest liberala och minst rasistiska länder. Ändå har situationen för judar försämrats. Den institutionaliserade antisemitismen i Mellanöstern har med invandring gjort sig påmind också här. Judiska lärare som döljer sin bakgrund för eleverna. Trakasserier på gatan, vakter utanför synagogan. 

Samtidigt har ett nationalistparti med rötter i nynazismen blivit vår tids mest framgångsrika politiska rörelse. Den djupt obehaglige sverigedemokraten Björn Söder kunde i år bjuda in till riksdagens minnesstund för Förintelsen.

Fullblodsnazisterna är få i antal, men de söker sig i dag till offentligheten och inte sällan till platser särskilt viktiga för den svenska judenheten. 

Antisemitiska konspirationsteorier från höger till vänster flödar på internet.

Sedan har vi de goda föresatsernas haveri – Centerpartiet tog förra året beslutet att verka för ett förbud av omskärelse av pojkar.

Utvecklingen är inte vacker.

Några rader från ”Överlevarna” kommer jag aldrig att glömma. De handlar om hur en god mor ska ge sitt barn omsorg på väg in i gaskammaren. Att säga att det inte är någon fara vore att ljuga.

”Andas djupt.”

Så håller sig barnet verksamt in i det sista.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen.

 

GÖRAN ROSENBERG: Vakta skamgränsen 

SALOMON SCHULMAN: Jag har gråtit vid tanken på min brors öde
HYNEK PALLAS: Farmor överlevde Förintelsen, men vad hände farfar?