Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Terrorattentatet som Sverige glömde bort

Karin Olsson, kulturchef på Expressen. Foto: Theo Elias Lundgren
Konstnären Lars Vilks. Foto: Axel Öberg

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Idag är det ett år sedan som Lars Vilks närvaro på en debatt om konst och hädelse i Köpenhamn utlöste en attack med automatvapen av en islamistiskt motiverad gärningsman. Därför hålls ett stort yttrandefrihetsseminarium på Kulturhuset i Stockholm med Vilks som hedersgäst. Alla är där. Kulturministern tar en selfie med den hotade konstnären och skriver något inlevelsefullt om hans utsatta liv på sitt populära Instagramkonto.

 

Konstnärseliten, även Vilks skarpaste kritiker, är förstås på plats för att visa sitt principiella stöd. Panelsamtalet livesänds av P1 på webben och i kväll är Vilks inbjuden till "Agenda", där utrikesminister Margot Wallström efteråt kommenterar läget för yttrandefriheten i världen. Hon tar bland annat upp hur frihetliga bloggare fängslas och piskas i Saudiarabien, och hur Polen nu "putiniseras" och regeringen vill strypa konstnärers och journalisters frihet.

 

Eller vänta nu? Inget av det här händer ju i dag, fastän det borde. Lars Vilks bekräftar att han inte har fått en enda förfrågan från Sverige inför årsdagen.

I stället var han i Köpenhamn i går, där attentatet uppmärksammades med samtal och debatt under stort polis- och medieuppbåd.

Det är inte så att det saknas intresse för att diskutera yttrandefrihet i Sverige. Huruvida det finns "åsiktskorridorer" eller inte är till exempel källa till en till synes outsinlig ström av artiklar i etablerade medier. För att inte tala om hur tongångarna går hos "Sverigevännerna".

Intresse för vad vi får yttra, hur det ska yttras och vad det eventuellt kostar att yttra det saknas uppenbarligen inte. Det är bara intresset för landets enda till livet jagade konstnär som är svalt - förutom i de muslimhatande kretsar som använder honom som en maskot.

 

Dessa rasister som har tagit yttrandefrihetsfrågan till sina perverterade hjärtan, och står upp för Vilks, råkar paradoxalt nog sammanfalla med samma skrå som ägnar ansenlig tid att terrorisera fram för allt kvinnor i offentligheten. I veckans "Uppdrag granskning" vittnade bland annat Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och journalisten Alexandra Pascalidou om det verbala våldet i mejlen och sociala medier. Det är inte livsfarligt som att hamna i ett fysiskt kulregn, men näthatet utgör en mer lågintensiv krigföring vars mål också är att få bort oönskade åsikter.

 

En dansk filmregissör blev offer för kulorna för ett år sedan, liksom senare på dagen en man som höll vakt utanför en synagoga där släkt och vänner hade samlats för en bat mitzva. Den 14 februari är också årsdagen för fatwan som Ayatollah Khomeini utfärdades mot Salman Rushdie 1989.

Tänk om alla goda krafter som har intresse för en vid yttrandefrihet, utan fara för besinningslöst hat och våld i någon form, hade kunnat stråla samman denna söndag.

Var Vilks befinner sig i dag? Det vet förmodligen bara hans livvakter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!