Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Sverige kan inte bäras av halvanalfabeter

Bild från UR-dokumentären ”Skrivglappet”.Foto: UR

Karin Olsson ser en ny UR-dokumentär om den urholkade skrivförmågan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Rösten brister på gymnasieläraren Filippa Mannerheim i den nya dokumentären ”Skrivglappet”, som är en del av en större satsning på UR. ”Det är som en sorg. Vi borde kunna bättre”, säger hon. Ja, det borde vi.

Programmet handlar om att unga personer skriver sämre. Representanter från myndigheter, näringsliv och högskola vittnar om att allt fler inte längre behärskar det mest grundläggande i skriftspråket. Var man sätter punkt och stor bokstav. Enkel stavning. Hur man håller den röda tråden i en text.

Hos polisen äventyrar det rättssäkerheten, eftersom en del nya poliser inte längre klarar att skriva begripliga brottsutredningar. Pikant nog har polisutbildningen plockat bort sitt tidigare svensktest, gissningsvis för att för få klarade det i en tid när utbildningsplatserna måste fyllas.

Dokumentären prövar några olika förklaringar. Den tar upp den digitala revolutionen som bland annat har minskat tiden för långläsning och snuddar vid att skolan styckats upp på en skolmarknad. Abstrakta och komplicerade kunskapsmål, även för de yngsta eleverna, är en annan tråd.

https://twitter.com/FMannerheim/status/1298489019932737536

Självklart finns det fler saker de senaste decennierna som har påverkat Sverige och därmed skolan. 

Synen på kunskap och auktoriteter har genomgått stora förändringar.

Invandringen är hög, vilket resulterar i många skolor där få av eleverna har svenskspråkiga föräldrar. Samhället har segregerats klassmässigt än mer och den sociala oron ökat. Därtill vet vi att läraryrket av flera skäl tappat i attraktivitet, vilket leder till att färre begåvade studenter söker sig till kåren. 

Men vi pratar i dag inte längre bara om en utarmning av språket bland eleverna med tuffast förutsättningar, utan om en nivåsänkning även bland medelklassens barn. Inte ens de högutbildade, välskrivande föräldrarna orkar fullt ut kompensera på helger och kvällar för ett utdraget skolmisslyckande. 

Vad ägnar de pedagogiska forskarna sig åt?

Den negativa spiralen bara fortsätter.

Var ska man ens börja, tänker jag efter dokumentärens slut. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, för att citera Tegnérs kända rader. Kan vi inte skriva klart, kan vi inte heller tänka klart. En demokrati av Sveriges slag kan inte bäras av halvanalfabeter.

Jag känner mig, liksom Filippa Mannerheim, gråtfärdig. Men det är också något som hon säger som väcker hopp: ”Vi har ju facit. Vi visste hur man gjorde när svensk skola var bra.”

Den konkreta undervisningen borde gå att påverka på relativt kort sikt.

Grundskolan måste tvingas eller tillåtas, var nu problemet ligger, att använda de modeller som man vet fungerar. Vad ägnar de pedagogiska forskarna sig åt? 

Skrivning och läsning är färdigheter, som man kan träna sig till och som kan läras ut på mer eller mindre effektiva sätt. Barn är mer lika än olika. Läs gärna ”Isak Skogstads obekväma sanningar om skolan”. Tragglandet måste prioriteras i hela grundskolan i flera ämnen, precis som ett lyckat norskt exempel visar i dokumentären. Politiken bör dessutom rensa i skogen av mål för eleverna. Så tror jag. 

Men se ”Skrivglappet” själv. Alla måste se den.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.

TV-DOKUMENTÄR

Skrivglappet
Film and tell, för UR
Producent Linnea Widén
43, min