Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Släpp aldrig fram SD i mediepolitiken

Jimmie Åkesson vid en spelning med sitt band ”Bedårande barn”.Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN
SD-ideologen Mattias Karlsson.Foto: SVEN LINDWALL

Karin Olsson om Sverigedemokraternas mediepolitik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Det står nu helt klart att det vore förödande att ge Sverigedemokraterna ens ett lillfinger i kultur-och mediepolitiken. I torsdags försökte SD kalla ansvariga chefer för public service-bolagen till riksdagens kulturutskott för att svara på frågor. Missnöjet gällde ett studiosamtal om ungdomsbrottslighet i SVT:s ”Morgonstudion” och ”P3 med Rebecca och Fiona”.

SVT:s vd Hanna Stjärne talar om att ”en gräns har passerats”. Det stämmer. Aldrig har väl en politiker så ogenerat och direkt velat detaljstyra public service? Tanken på att mediebolagens chefer skulle springa i riksdagen och förklara enskilda inslag är helt absurd.

Begäran röstades förstås ned. SD gjorde sig nog inga illusioner om att det skulle bli på något annat sätt. Men signalen till kärntrupperna gick fram: public services opartiskhet är vatten värd och man kommer vara beredd att gå långt för att förändra journalistiken.

Det hela ger kalla kårar. Sverigedemokraterna är ett radikalt projekt, som likt sina högerpopulistiska motsvarigheter i Polen och Ungern vill skaffa sig makt över de kulturella och mediala bastionerna. Tankesmedjan Oikos är en, förvisso legitim, del av det projektet. SD-ideologen Mattias Karlsson ser kraften i makten över tanken, att influera via medierna, scenerna och universiteten. 

Den marxistiske filosofen Antonio Gramsci är stekhet i helt nya läger.

Men för att få reellt politiskt inflytande krävs samarbete.

De är inte intresserade av opartisk journalistik eller mer bildning framför familjeunderhållning.

Allt tyder i dag på att M och KD inte kommer låta ett tabu mot SD hindra dem från regeringsmakten nästa gång. Ulf Kristersson har redan haft ett möte med Jimmie Åkesson där de diskuterade migrationspolitiken och kriminalpolitiken. Så länge man håller sig ifrån SD-ledarens mest extrema förslag och åsikter lär inte moderatväljarna protestera särskilt högljutt. Ebba Busch Thor lägger förmodligen heller inte fingrarna emellan, även om Kristdemokraternas traditionella sympatisörer skulle rasa.

Denna process kommer bara att intensifieras ju närmare valet vi kommer. Längtan till makten är alltför stark.

Men vilka fler politikområden är Moderaterna och Kristdemokraterna beredda att kompromissa om? 

SVT:s vd Hanna Stjärne.Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / PRESSBILD SVT

Att vara kritisk mot särskilt SVT:s bredd och omfattning är egentligen en klassisk borgerlig genre. Sedan urminnes tider har moderat mediepolitik gått ut på ett ”smalare och vassare public service”, med undantag för några nedtonade år under alliansen. Det räcker att säga Cecilia Stegö Chilò för att påminna sig om att diskussionen inte började med SD. Fråga vilken moderatman som helst och han kommer klaga över ”vänstervridningen”. Förtroendet för public service minskar också i den borgerliga publiken.

Visst ska Moderaterna och Kristdemokraterna föra en aktiv mediepolitik och kunna vara kritiska mot formerna för public service. Men släpp aldrig fram Sverigedemokraterna i den fållan. De är inte intresserade av opartisk journalistik eller mer bildning framför familjeunderhållning, utan av ett public service för sina radikalnationalistiska syften.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen