Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Skamliga samtiden

Tyska judar efter Kristallnatten. Foto: Yad Vashem

Det är ett år sedan nazistiska Svenska motståndsrörelsen tågade i Stockholm. Snart är det också ett år sedan Kärrtorpsbor som protesterade mot rasism attackerades. Och i Almedalen detta år dränktes det politiska sorlet av motdemonstranter till de nazistiska talen som hölls varje dag, mitt i Visby.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

De relativt få organiserade nazisterna i Sverige har blivit alltmer högljudda och våldsamma. Samtidigt pyr en annan typ av antisemitism i betydligt bredare lager. Sommarens krig i Gaza utlöste en våg av judehat. När judiska församlingen tågade i Prideparaden fick de höra obehagliga glåpord. Judiska institutioner vittnar om att trakasserier och vandalisering ökade i takt med att Gazakriget intensifierades. Malmös hårt utsatta judar fick en än tuffare vardag.

Antisemitismens kärna, att se judar som ett konspirerande kollektiv, är hård och livskraftig. Att blicka ut över Europa ger inte mer hopp om att de föreställningar som låg till grund för Novemberpogromerna 1938 är på väg bort. Den ryska nyfascismen öser i breda kanaler ut propaganda med antijudiska element. I EU-parlamentet sitter rasistiska Sverigedemokraterna i den politiskt motbjudande partigruppen EFD, med bland andra italienska Femstjärnerörelsen vars företrädare strösslat antisemitiska uttalanden omkring sig. Listan på nedslående exempel kan göras lång.

I dag är det 76 år sedan Kristallnatten. Vi ska minnas den denna söndag, liksom alla andra dagar. Ännu är hatets lära högst närvarande i det samtida Europa.