Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Seriebrott

PASSIONERAD SERIENÖRD. Översättaren och mangaexperten Simon Lundström har varit med och introducerat en mängd mangaserier i Sverige, bland annat storsäljaren Dragon ball. Foto: Jens Eriksson
Ett trettiotal japanska Mangaflickor lever numera under skyddad identitet i Sverige.
Karin Olsson träffar mannen som dömdes för att ha tittat på tecknade barn.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Japanologen Simon Lundström som nyligen dömdes för ringa barnpornografibrott personifierar en svensk intressekonflikt.
Vi kan skryta med en av världens mest liberala tryck- och yttrandefrihetslagstiftningar, som får Wikileaks att lägga servrar i Solna för att skydda sina källor.
Samtidigt har Sverige en av de tuffaste lagarna mot barnpornografi.
Två goda ting. Som just nu inte går ihop.
På grund av de långtgående paragraferna mot innehav, spridning och konsumtion av barnporr är Simon Lundström, en av landets främsta experter på japanska mangaserier, numera en brottsling. Ett trettiotal erotiska teckningar på juvenila seriefigurer stämplades av Uppsala tingsrätt som olagliga.
Sedan dröjde det inte länge förrän lobbyisterna för barnens bästa anlade sin mest bekymrade min och förklarade en hel subkultur som omoralisk och degenererad.
- Det är fel att exponera barn i ett pornografiskt sammanhang, oavsett om de är tecknade eller levande, sa Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen, till Rapport och slog fast:
- Bilderna är onödiga.
Vilka fler konstnärliga avbilder på avklädda barn är då onödiga? Vilka satirteckningar måste också förbjudas?
Det var den 12 oktober 2009 som Simon Lundström kom hem till sitt idylliskt belägna hus på landet utanför Uppsala och såg fyra poliser bära ut datorer, magasin och dvd:er. Bland miljontals bilder hittades de olagliga i en mapp skapad för att spara exempel på mangaerotika.
"Teckningarna föreställer människor som inte fullbordat sin pubertetsutveckling och därför är att betrakta som barn", står det i domen.
- Det var enkla nakenteckningar i helfigur. Inga grova övergreppsbilder. Några tog varandra på könen och jag minns att det fanns ett par som låg utan kläder på en säng, säger Simon Lundström.
- Det som skilde "barnporren" från andra teckningar var att figurerna hade små bröst. I övrigt såg de likadana ut, med enorma ögon och fluffigt hår, den barnsliga stil som är typisk för all manga.
Det är omöjligt att slå fast vid vilken bröststorlek som avklädda seriefigurer ska betraktas som barnpornografiska. Inga journalister kan nämligen granska bevisen. Rättegången hölls bakom lyckta dörrar. Och förundersökningen är sekretessbelagd. Offentlighetsprincipen har satts ur spel för att inte barn ska kränkas igen och pedofiler eggas.
Men i det här fallet har inga barn utnyttjats. Offren är tecknade fantasifigurer, för vilka inga riktiga människor har stått modell.

På 80-talet fanns knappt mangan i Sverige. Simon Lundström kom i kontakt med den på en semester med sina föräldrar i Frankrike.
- Jag hade bara sett He-Man förut och det kändes konstigt att identifiera mig själv, en liten kille, med en muskulös man. Mangan var väsensskild. Figurerna var unga, berättelserna följetonger och det fanns inte nödvändigtvis någon ondska som skulle nedkämpas. Jag fick en kulturchock!
I dag är japansk populärkultur en miljardindustri i väst, med Hello Kitty som flaggskepp. "Kawaii" älskas även här.
Journalisten Marita Lindqvist som 2004 skrev boken med samma namn gjorde begreppet välkänt i Sverige. Det kan närmast översättas med "gulligt" och avser den barnsliga, folkligt utbredda estetiken i Japan som präglar allt från serier och popidoler till ett sätt att vara och även viss myndighetsinformation.
Denna estetik är central i mangan och bygger ofta på en sexuell laddning, även i påklädda serier.
- Den spelar på mellansteget i den begynnande sexualiteten, med till exempel skolflickor i korta kjolar. I Japan finns det ett extremt ungdomsfokus, som inte kan jämföras med vårt. I en japansk action är huvudpersonerna femton eller sexton år. Idolkulturen rymmer överhuvudtaget inte hjältar som lämnat tonåren.
Mangateckningar har sitt ursprung i slutet av 1700-talet med träsnittskonstnärer som Hokusai. Formen med gulliga figurer med stora ögon och oproportionerliga kroppar växte fram först under 1950-talet.
Den erotiska mangagenren, som visar tecknade människor svåra att åldersbestämma, tros ha uppmuntrats av Japans censurlagar från 1800-talet som förbjöd avbildande av könshår och samlag.
- I Sverige blir det äckel när något är sött, lite barnsligt och sexigt på samma gång. Det är inte en del av vår kultur, vilket gör det så lätt att racka ner på det konstiga landet i öst.
- Om Japan kan man säga nästan vad som helst. Men jag undrar om det inte är vi som är konstiga. När man är 15, 16 år finns det ett erotiskt intresse.

Flera av nakenteckningarna
som Simon Lundström fälldes för hade sparats från sajter med amatörmanga, en subkultur med många olika förgreningar. Tecknare använder kända figurer och ritar egna historier som säljs på mässor eller visas upp på nätet. Liksom i europeisk så kallad fan fiction är berättelserna ofta sexuellt kittlande eller bara gränslöst roliga. Som när Harry Potter-fansen skriver egna berättelser om homosexuell kärlek mellan Harry och hans ärkefiende Draco Malfoy.
Simon Lundström tror att det var från den stora amatörsajten Studio big-x som han hade sparat de brottsliga teckningarna.
Jag tittar på några av bilderna på hemsidan, med risk för att göra mig skyldig till att titta på barnporr. De ser ut som vilka mangaserier i Akademibokhandeln som helst, förutom de nakna, hårlösa könen. Det skulle kunna vara rakade, småbröstade nittonåringar som modellar i Milano. Eller åttaåringar. Ingen kontext avslöjar åldern, och för mig är det omöjligt att avgöra hur gamla flickor de föreställer.
Ett problem som uppenbarligen inte hindrade Uppsala tingsrätt.

Simon Lundström
kan inte acceptera lagen som fällt honom.
- När jag ska ladda hem zipfiler med amatörkonst i framtiden kan jag inte garantera att det inte innehåller erotiska bilder på tecknade flickor, säger han.
- Jag kan heller inte sålla bland mina serier, eller riva ut sidor när jag köper magasin i Japan. Det kan jämföras med att en litteraturvetare måste bränna Lolita.
Klisterlappar med orden "beslagtaget föremål" sitter fortfarande kvar på några av de tusentals serietidningarna i hans samlarhyllor. Hade polisen en översättare i japanska vid sin sida för att begripa äventyren? Det kanske till och med är dags för kåren att utbilda en expert i den angelägna jakten på sexuellt utnyttjade seriefigurer.
Knatte, Fnatte och Tjatte kunde bli ett festligt fall för farbror Blå. De har mänskliga drag, precis som riktiga barn, och går runt utan några som helst byxor. Och är inte Kalle Ankas avsikter med sina påstådda brorsbarn skandalöst outredda?
Man skulle önska att domen mot Simon Lundström var just en anka. Detta kan vara det mest bisarra som en svensk kulturarbetare utsatts för av myndigheterna sedan Vilgot Sjömans suggestiva mästerverk 491 från 1964 förbjöds på grund av dess sex- och övergreppsscener.
Den gången tvingades regeringen riva upp censuren. Domen mot Simon Lundström kan också få ett intressant efterspel. Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud skriver (DN 5/8) att hon, liksom Piratpartiet, anser att barnpornografilagen endast bör omfatta övergrepp på barn som finns i verkligheten.

Simon Lundströms tillvaro på landet, långt från det urbana liv han levt under flera år i Japan, leder oundvikligen tankarna till Lars Vilks och hans ensligt belägna hus utanför Höganäs.
Polisen hjälper Lars Vilks att skydda sig mot dem som hatar hans teckningar. Till Simon Lundström kommer polisen i stället för att haffa honom för innehav av, just det, teckningar.
- Jag är rädd för att sådana som har stämplat mig som pedofil kommer och bränner upp mitt hus, säger han, men menar att det långt ifrån är hans värsta bekymmer.
I snart tio år har han försörjt sig på sitt nördiga serieintresse och sin akademiska utbildning i japanska. Förutom regelbundna översättningsuppdrag åt främst Bonnier Carlsen och Egmont ger han föreläsningar, och Stockholms universitet har anlitat honom som lärare i manga och anime, en kurs inom ramen för den östasiatiska linjen.
Dragon Ball är en av de mest kända serierna som han har varit med och introducerat i Sverige, en storsäljare som för några år sedan fick Bonnier att kraftigt utöka sin utgivning av manga.
Men på grund av den illegala fildelningen på internet och bokhandlarnas svårigheter att hantera bokserier på hundratals böcker, har utgivningen av manga i Sverige avtagit och uppdragen sinar.
- För bara tre år sedan var jag höginkomsttagare. Översättningsjobben jag har kvar i dag är rena kaffepengarna.
När vårt samtal går mot sitt slut ringer advokat Leif Silbersky och berättar att han skaffat ett utlåtande av juris doktor Rune Lundberg i Norge. Är inte det grund nog för att få prövningstillstånd till hovrätten, är inget det, säger Silbersky i luren.
Simon Lundström går ut, förbi den vissna syrénbusken ner till brevlådan och öppnar kuvertet med kopian på utlåtandet:
"I tveksamma fall, det vill säga då rätten finner det oklart om det är fråga om teckningar vars väsentliga syfte är att påverka åskådaren sexuellt eller bilder med konstnärligt syfte/konstnärligt värde, så bör rätten enligt allmänna rättsgrundsatser hellre fria än fälla".
Är inte det grund nog för att få prövningstillstånd till hovrätten är inget det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!